Hösten är här med ett fantastiskt väder och en temperatur som passar en akita-ken, snow-dog from Nippon....ja snöhund från Japan då! Livet så att säga leker....det är jobbigt när det är sommar och varmt....en annan blir så fuktig i skrevet då....ja men det är sant. Under hösten och vintern luktar pälsen som värsta Channel no5....en frisk och härlig hunddoft som skulle kunna förföra vilken liten lovlig akita-tik som helst.

Apropå akita-tik....lovlig men inte så villig som man kunde hoppas....gick en promenad med Mitsu härförleden i hennes trakter......Börje med omnejd. Det är lite av Storskogen där....man bara går och går och ser inte en levande själ på flera timmar. Skulle inte förvåna mig om en och annan bjärv härjar i området...har inte sett nån men känt lukten...eller så var det lukten av grillkorv från kiosken vid Fjälliden, Börjes Friends Arena.

Som sagt vi gick och vi gick....fick en känsla av att vi snart skulle se en samekåta eller Roger Pontare.. så djupt in i obygden var vi...Men efter ett tag kom vi på en grusväg upp mot några hus. Gick där i godan ro som vi brukar göra....två snälla och lydiga akitisar sida vid sida....när det helt plötsligt kommer ett skällande dammoln mot oss. Kunde tro man var i Vilda Västern och ett gäng kopojkar kom jagandes efter en skurk eller nåt.....

Så var dock icke fallet....det var tre stycken hundar av märket s-k-i-t... storlek mindre..... som trodde dom hade nån sorts vaktuppgift på den här vägen. Det var ett fasligt liv på dom i alla fall....Ledaren, en fjant med John Wayne-hybris pinnade på med dom små benen så det stod härliga till. Han måste nog bara haft ledsyn stackarn eller rejält dumdristig, för när han var 3-4 meter från oss såg han vad han hade framför sig och slog till nödbromsen....det blev två meter långa bromsspår i gruset. Upptäckten av att han stod öga mot öga med två stycken akita-kens..."shit-dogTerminators"...fick honom att gnyende vända på klacken och smita hem till mamma. Och som belevade asiater hade vi inte sagt ett pip....har man ett starkt psyke så har man!

Man skrev om mig i den välkända tidskiften AkitaNytt i senaste numret...här ser ni för övrigt första sidan med Mitsu stoltserande på Gotland....

Reportern (för övrigt Mitsus matte) i nämnda blaska påstod att jag vid ett tillfälle hade bjudit nämnda Mitsu på en glass i Herrvik...av sorten Diesel, kycklingklubba bestämt...och jag med denna gest hade visat mig vara en gentleman. Har inget minne av att jag på detta viss skulle ha använt mig av mina surt förvärvade "monetas" till göda Mitsus mage med glass....men att jag är en gentleman kan jag tveklöst skriva under på. Kommer alldeles säkert få något  pris typ "Gentlemans Prize" . Vilket jag, som Bob Dylan, kommer att totalt ignorera. Priser hit och priser dit.....vi är mycket större än alla priser, jag och Bob. Vi är liksom Priset om man säger. Finns inget mer att säga om det......