Nu vet jag med besked....släkten är VÄRST! Så här slut blev jag efter att tillbringat en weekend på resande fot bl a till min födelseplats Tandsjöborg, Sveg och en träff med släkten.

Vi startade tidigt på morgonen...det är långt till obygden..och jag hade packat ned det nödvändigaste dvs mat och hundgodis fr allt hundgodis. Bajspåsarna lämnade jag hemma....i obygden gör man som björnarna...bajsar i skogen.

Pyntade ut mig lite extra....eller snarare husse som försökte vara rolig och fick mig se ut som en fjolla.

I Rättvik stannade vi och upplevde gamla minnen....uppe på Vidablick rastade jag när jag lämnade Tandsjöborg för Uppsala som liten valp.....nuuu har jag blivit stor valp.

Då såg jag ut så här.....varför slokar öronen?

Nu så här på samma plats.....

Något större men samma mysiga snälla kille....

I Rättvik gick vi ut på en lång brygga...lite läskigt när man såg vattnet under sig men det gick bra...man är väl ingen fegis heller!...eller tax!

Matte envisades med att vi skulle stanna vid ett vattenfall innan Tandsjöborg....Hoppilompipompikoski eller nåt sånt hette det......

Det enda roliga som hände där var att en loppig lantisbyracka från nåt hus intill skulle komma och hälsa..det tyckte inte matte så hon skulle jaga bort den....med påföljd att kräket morrade åt matte. Sånt gör man inte ostraffat....så matte läxade upp den. Sprang iväg med svansen mellan benen och ropade efter mamma....ja inte matte utan hunden!!!

Sen var vi framme i Tandsjöborg...platsen där akitisarnas akita är född...Midori No Yokouchi Eiko aka Shirai.

Vi möttes av mina uppfödare Rudi och Gabi...som jag inte riktigt kände igen...ja men herre gud vad tror ni?  jag var bara 8 veckor när jag tog mitt pick och pack och flyttade därifrån. Jag gav dom en liten utskällning så att dom skulle uppföra sig...sen var det bra med det. 

Det var väldigt spännande ljud och lukter där.....det fanns nämligen två han-akitas och tre tikar där...varav en löpte. Och det var inte tyst på hundarna när dom såg att lilla jag kom kan man säga....hörselskydd hade nog inte varit så dumt....

Farsan hördes mest tror jag....han har alltid varit en gaphals. Skaffat en ny fjolla hade han gjort också...den h-rbocken. Mamma knappt kallnat så hoppar han på första bästa löptik i området. Den första blev det inga valpar med....lös ammunition?...men nu var det visst minst fyra valpar på gång. Här står han och blänger med fjollan i bakgrunden....jag är inte det minsta lik honom tycker jag....vad tycker ni??

Fanns en mycket söt brindle-pingla där...henne skulle man kunna bjuda ut på ett grisöra eller två nån kväll när man inte har nåt annat för sig.....

Husse och matte fick fika...jag fick en älgklöv!...jag är schepptisk...smakade inte precis grädde kan jag tala om.......

Sen tog vi ett tårfyllt farväl av Tandsjöborg....undrar om jag åter igen kommer få återse mitt barndomshem?....och åkte till Tällberg för en övernattning på Åkerblads hotell. Dom tar emot hundar vilket är ett plus....kan medföra vissa problem att försöka smuggla in mig....jag är lite skrymmande om man säger...

Passade på att ta mig ett dopp i Siljan...kan jag nu pricka av från min "bucket-list"!

Tog en tur in till Leksand....fixade ett medlemskap i Leksands IF...är nu ett tvättäkta fan....svåger Nisse blev glad.....

Sen åkte jag hem och vilade upp mig bland mina dahlior....det är så rogivande....bara inte katten kommer galopperandes över mig.....

Trodde ett tag att världen hade gått under eller att hundgodiset var slut men jag hade fel...det var värre än så!! Husse var helt försvunnen, han fanns ingenstans att hitta. Och till råga på allt var lillhusse  Sebbe oxå som helt uppslukad av jorden! Aliens i form av små gröna taxar måste ha kidnappad dom utan vår vetskap....creepy! Ja taxar i alla dess former är creepy ska ni veta!

Nu visade det sig tvärt emot vad jag trodde att dom frivilligt hade gett sig av....utan att säga nåt till mig! Det ska dom få f-n för det tänkte jag i mitt stilla sinne. Dra iväg och lämna lilla mig alldeles ensam!
Ja just ja.....matte var ju hemma!! glömde tillfälligtvis bort henne....hur man nu kan göra det?

Så det gick ingen nöd på mig...när matte inte var hemma så hade jag Astrid och lillillhusse  Jakob att leka med. Dom var jätteduktiga på att lyda mig.....inga problem med deras uppfostran inte....

När hussarna kom hem igen så visade jag inga känslor alls....eller lite då kanske....husse har blåmärken än av mina kärleksnafs. Måste ju markera att man inte ska smita iväg hur som helst utan mig.....basta!

Jag har problem...eller inte jag direkt....jag har problem med dom som har problem med mig....hur någon kan ha det??!

Ja men så här är det....här kommer man lugnt gåendes i grannskapet...eller det kan vara var som helst...sköter sina hundsysslor som sig bör...dvs luktar och pinkar en skvätt var tredje meter...kommer det då en annan hund inom hundra meters avstånd och den byrackan får syn på mig...ja  då brakar helvetet lös. Det är som att trycka på en knapp och det startar upp ett herrans bjäbbande. och det är tyvärr inte bara taxar som behagar låta sin stämma höras...det är alla de typer av hundar men kanske framför allt dom små rackarna. Men hallå!..."har ni probleeem eller?"... har ni aldrig sett en välbyggd och stolt akita-ken förut? Jag kan inte hjälpa att jag inte ser ut som en tax! Ni kan hålla er hemma tycker jag...skaffa ett gåband att ha inne...det räcker för era små korta fjantben....
Och det roligaste av allt är att höra deras hussar eller mattor som försöker få tyst på de små odjuren..."nej tyst Fjodor, man ska inte skälla, tyst på dig"...ja och hjälper det ?....jag säger ha!
Vad ska jag då göra för att inte reta upp dom här små hårbollarna? Tejpa ned svansen och öronen med gaffatejp???....raka av mig min vackra röda päls ??...klä ut mig till tax??(må Gud förbjuda!) eller vad?
Nej nästa gång jag går ut ska jag vara inkognito!!!!

Tjarå duds!!

Här ser ni två utsvultna husdjur som väntar på att några smulor skall trilla ned från den rike mannens bor = husse. Ja ett utsvultet är det...ni förstår säkert vem jag menar....katten är rund och trind och välmående som alltid. Han smörjer kråset dagligen med små möss och små söta fåglar från trädgården. Matte blir arg på honom men husse säger bara" det är hans natur, katter är rovdjur det är inget att göra åt". Jag säger bara jaha...så låter det när katten på gång...men om jag någon enstaka gång skulle vilja dra iväg tills skogs efter ett rådjur.... då minsann blir det ett herrans ståhej. Vad är det för skillnad....jag är en ställande jakthund...jag har också mina drifter...dom sitter i generna. Nej men katten får hållas han...det är därför han är så tjock...

Så har ser min matportion ut om ni nu skulle vilja veta det....gott va?!
Nu är det så att jag är inte lika glupsk som typ en golden retriever eller tax (?)...som japan klarar man sig på det lilla. Ett riskorn skall kunna räcka typ en hundra dagar sisådär....får jag bara lite sake och en karaokemaskin också så ska jag nog kunna dubbla det....Jag är med andra ord inte särskilt dyr i drift. Det ni ser ovan är torrfoder i botten (smakar blääää!) som är toppat med kyckling,kassler och keso. Som kronan på verket en äggula....yummie! Vilket tror ni jag äter upp??

Ja just det...det godaste naturligtvis. Resten kan katten få...den elakingen.

Jag brukar göra så att jag spar "knacksen" till natten. Då går jag upp...kollar om katten lämnat nåt i sina skålar...käkar upp det i fall den snålvargen har råkat lämna nåt....sen äter jag upp mina rester. Fråga mig inte varför jag håller på så här...det är väl det österländska i mig kan jag tänka...man måste ju hålla sin outgrundliga status...

Efter måltiden måste man hålla sitt tandstatus och munhygien "up to date". Detta är alltså min tandpetare som jag plockat i skogen..

Har jag berättat att jag borstar tänderna?...varje söndag, tisdag och torsdag (med ärtsoppan) borstar husse tänderna på mig. Obehaglig upplevelse....vill helst käka upp tandborsten men det får jag inte.

Men faktiskt är det väl bra att jag är någorlunda ren i munnen. Man vill ju inte att om man skulle få för sig att smaka på nån, typ en utställningsdomare eller så, att den ska få blodförgiftning. Jag vill ju inte att nån ska råka illa ut pga lilla mig. Så hence...munhygien!

Nej nu ska jag ut och jaga fler kite-surfare...ha det bäst!

Mitsu, min tilltänkta mor till mina tilltänkta championvalpar, bjöd till hemlig resa häromdagen....äntligen!...nu ska det hända det jag längtat efter. Hemlig resa måste ju bara innebära något trevligt och något trevligt kan ju bara innebär BRÖLLOP! Eller hur?

Jag kammade pälsen...nåja husse gjorde det förstås på mig, inte på sig...och satte på mig mina finaste klövjeväskor. Mitsu kanske ville ha sitt beauty-kit där så hon kunde göra sig fin till vigselakten. Stoppade ned lite skaffning också...man blir säkert hungrig av att gifta sig.....
Brudföljet transporterades till Lunsen, ett naturreservat nära Uppsala. Ja men utomhusvigselakt är ju modern eller? Skit samma ute eller inne...bara det blir gjort.
Mitsu var på sitt allra gladaste humör...tacka för det när hon äntligen skulle få bli fru Shirai....jo man tackar...det är inte kattskit inte!
Vi värmde upp oss med den obligatoriska pinn-kampen.....

Vi säger väl att det blev oavgjort....men Sverige vann!

Mitsu skulle som vanligt visa sig på styva linan och klättrade upp i ett högt utkikstorn....hon skulle väl se efter om alla gästerna var på plats...

Gentleman som man är stannade jag kvar för att kunna ta emot henne om hon kom dråsandes nedför.....

Sen kom vi fram till en lite stuga i skogen...här ska det nog bli av tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig....inte fanns det nån präst där inte....

Nej och inte är det nåt att slå sina påsar ihop i heller....det var ju inte nåt på Solsidan precis....väldigt lite och med TC. Hade inte ens kabeltv....och man vill ju gärna kolla in lite PGA Golf på kvällarna. Och Mitsu skulle prompt ha med alla sina katter hemifrån om hon ska flytta....dom är typ ett 20-tal samt igelkottar, rådjur och annat som tycks bo hemma hos henne. Är det nån filial till Noaks Ark kanske???

Nej man får nog leva singel-liv resten av sina dagar....och lika bra är säkert det....