Translate

måndag 26 oktober 2015



I helgen träffade jag stålmormor Mitsu igen. Fick till och med åka i hennes fina bil...ja vi satt inte tillsammans ska ni tro...nån måtta får det vara på intimiteterna. Vet ni...det finns dom som tror vi ska ha valpar ihop...ja men nån ordning får det vara...för det första är jag alldeles för ung...vet inte ens hur man fixar till valpar...postorder? blocket?...har inte en susning...farsan var väldigt förtegen om det där och morsan hon bara fnös när sånt där kom på tal. Nej och sen vet inte jag om hur valparna skulle känna att ha en Mitsu till mamma. Dom skulle säkert bli retade av alla andra valpar..." har du mormor med på promenad i dag?"...det vore inte kul att höra. Allra helst när dom skulle ha en stor och stilig akita-hane till pappa....alltså det är JAG om ni fattar! Nej..tänk om och tänk nytt säger jag till dom som hoppas på valpar i mars!

Husse och jag satt så fint i baksätet och Mitsus matte körde stadigt och bra...ingen risk att ramla ur. Vi kom fram till en stig som ledde oss ned till Mälaren...skulle tas foton till en årskalender som akitaföreningen ger ut varje år. Måste ju ha med några snyggisar också tyckte vi...ja i alla fall en då om man säger..en riktigt snygg en vill jag lova! Ni får kolla in lite bilder i slutet.

På vägen ned till vattnet blev det lite brottningsmatch men inte så mycket...det är roligt att reta den gamla damen...hoppa upp på ryggen...bita lite i svansen och annat skoj...oftast hinner jag undan men ibland har hon en extra växel att lägga in och då kan man hamna i en enbuske om det vill sig illa. Inte kul att få en massa taggar i pälsen vet ni.

Helt plötsligt kom den två stycken jättehundar...dom var läskiga...det klapprade om deras tassar...och dom var så gigantiska att deras matte kunde sitta på dom. Hur mycket käk har dom fått?...och husse klagar att jag äter dom ur huset. Jag blev rädd och ville så långt in i skogen som möjligt...vet aldrig vad såna bestar kan ta sig till. Sen kom det helt plötsligt två till...har dom nåt sorts årsmöte eller? men då blev jag inte så väldigt rädd...behövde bara skälla lite på dom så kändes det bättre.

Höll på att dratta i vattnet också...det var jäkligt brant och halt på klipporna. Mitsu skulle självklart ned så långt som möjligt..."kom då fegis" sa hon och försökte få mig så nära kanten som det gick...hade väl nån sorts baktanke med det hela men jag har bra grepp i tassarna så jag klarade det galant.

Sen blev det som sagt lite posering och hemfärd på det. Kul dag på det hela!



fredag 23 oktober 2015



Livet går sin gilla gång och jag med den..jag växer som sjutton...jag går promenader i skog och mark...lär mig lite nya saker då och då...och försöker få nån vettig relation med den här katten. Han är svår tycker jag...vill inte riktigt ta kontakt...glider gärna undan som en katt...ja vad annars? Har nosat på varandra men inte så mycket mer...sen jamar han och smyger iväg in i nåt annat rum. Vad är det för fel på mig?....taskig andedräkt? illaluktande päls? ovårdat språk? eller? Jag vet inte vad jag ska hitta på...jama som en katt? bjuda på nåt gott? vet inte om han vill ha mitt käk och nån sork har jag inte lyckats fånga ännu trots en del goda försök. Han är svårflörtad den katten. Så fort jag försöker bekanta mig så kommer det en tass i nyllet...vem tror han att han är...the "Mauler"?..nja han får nog fixa till lite mer blomkål på öronen först...hehehe!



Här ser ni mig träna med att söka upp en gammal trädgårdshandske som husse kastar ut...och nej det är inte min bajspåse som hänger på en gren på översta bilden!...jag bajsar små påsar minsann...men ganska många säger husse...han har så mycket åsikter han.
Söka trädgårdhandske funkar bara man får en godis när man hittat den...annars kan han leta upp den själv...det var ju han som kastade iväg den...eller hur?!


Här ligger jag och tränar på att vara ko och äter gräs...kittlar så kul i magen...ibland kommer det upp grejor därifrån också...en och annan sten, kanske ett tuggummi...lika spännande varje gång.


Sten och grusförrådet i kistan har minskat...jag tar en paus från gåendet och hugger i på det som erbjuds...finns gigantiska resurser här i Sunnersta.


Vet ni vad som hände när jag lekte ko...jo en fästing satt sig precis under ögat...det var inte kul ska jag säga er. Som tur var så fixade lill-husse Sebbe det med en lasso...ja inte en som man fångar hästar med utan en fästinglasso...var lite nervös han skulle plocka ut ögat istället men jag höll mig lugn så det fixade sig. Ni ser den lilla röda pricken under ögat...där satt han den uslingen!!!


Vägde in modiga 19,9 kilogram idag....jädrans massa muskler vill jag lova!
Så passa dig stålmormor...snart ligger du på rygg och får känna hur det känns!

tisdag 20 oktober 2015


Här står jag..den lilla akitan..och väntar på bussen. Ni ser den som en liten grön prick där borta..den blir jättestor och läskig när den väl kommer fram ska ni veta. Varför blir det så...små saker blir helt plötsligt jättestora och skrämmande..låter massa konstigt också..väser och har ljud för sig där bak som jag tydligen har på natten också säger matte...luktar inte lika mycket kanske..matte brukar gå ut och lägga sig på soffan ibland. Tycker jag är oförskämt...en gosemose som mig kan det väl  inte komma nåt illaluktande ifrån...punkt slut!
Jaha varför står du och väntar på bussen undrar ni...eller hur?..ska jag kanske rymma tillbaks till Rudi och Gabbi i Tandsjöborg. Ledsnat på allt tjat här i Sunnersta? Ta en time-out från koppel-tvång, reglerade mattider, ajabaja och Ninjakatten? Kanske få dom att sakna mig lite grann?!

Nejdå, det är husse som fått för sig att vi måste träna inför att jag ska följa med honom till jobbet. tror det ska gå att åka buss med mig på morgarna. Lycka till säger jag!
Nåväl buss-skrället kom med en väldans fart..stannade och gjorde sina ljud. Jag hade inte den minsta lust att följa med det där åbäket..vet väl inte vad som händer där inne...kanske små-akitisar blir till pälskragar eller nåt. Nej sånt händer inte tänker ni...johodå det var ett tag sen men i mitt hemland under kriget med amerikanerna råkade många akitor hamna på officerarnas rockar...kan ni ens tänka er nåt så hemskt. Man tror att det när kriget var slut endast fanns ett tiotal akitas kvar!! Så man tycka det är ett litet under att lilla jag spatserar på Uppsalas gator.

Helt plötsligt utan mitt samtycke var jag ombord på det här rullande skeppet...hur det hände fattar jag inte...jag försökte hålla emot men det gick tydligen inte så bra. Jag kröp fram längs med golvet...utstirrad av en massa tvåbeningar som smilade upp sig när dom såg mig. Men det gick ganska fint när jag väl förstod att det inte fanns några giriga pälshandlare bland dom.
Sen låg jag fint på golvet och kollade läget...det funkade bra...var tvungen skälla ut en gubbe som kom ombord med sin hund bara. Konstig jycke måste jag säga..han liksom gled fram bakom sin husse på bakbenen. Mannen hade en jäkla pli på honom ska jag säga..så fort han svängde så hängde hunden på direkt..och inte ett ljud sa den. Benen såg lite lattjo ut...dom var runda och snurrade med en väldans fart. Kroppen var alldeles fyrkantig också...käkat för mycket förstås och för lite motion så klart. 
Sen gick vi av efter några hållplatser. En härligt stärkande promenad genom skogen på Gula Stigen för att sen komma hem och mysa.

söndag 18 oktober 2015


Hej goa vänner!..jag har lite bekymmer..känns som jag är inne i en livskris eller vid ett sorts vägskäl i livet...ska jag ta höger eller vänster?...aftonbladet eller expressen?...ja ni vet, ni har säkert själva haft den där känslan...vad blir mest rätt?
Jo tänker ni då...det var tunga tankar för en liten goseboll som mig...men men nån gång ska man ju ta ett beslut....ska jag lyda husse och matte ELLER ska jag göra saker och ting efter mitt eget huvud hädanefter? Jag vet alldeles säkert vad tvåbeningarna vill...att jag ska gå i deras ledband hela dagarna. Men då får man ju inte göra allt det där jag känner att min kropp vill. Jag får väl kompromissa som dom gör inom politiken...eller gör dom det?...och göra lite som jag vill och ännu mindre som husse/matte vill. På nåt sätt ska väl alla kunna bli nöjda.
Annars tycker jag nog jag är rätt duktig på hemläxan jag fick från Lena sist. Lena är alltså the big chief angående hunduppfostran.Tror hon ialla fall...som exemplar av hundsläktet vet jag nog bäst kan jag tänka.

I går var jag ut till Börje och flög...ja jag flög inte till Börje det vore konstigt eftersom det ligger bara typ 3 mil bort från hemmet. Nej jag var och hälsade på gudmor Mitsu där hon bor. Lite ute på vischan var det men med mycket trevliga och intressanta dofter. Tror det var ett kadaver eller nåt efter ett vildsvin Mitsu visade mig.....luktade väldigt gott. Sen sprang vi lite hit och dit...tittade på några dumma kor...jag höll mig på lite avstånd...dom ser lömska ut dom där!

Och sen flög jag...kanske jag var lite väl kaxig och försökte brotta ned Mitsu...det är svårt men försöka duger tänkte jag...hon står stadigt damen. Men till slut tyckte hon väl måttet var rågat och bjöd mig på en trippel- Salkov med skruv upp i luften. Blev mindre lyckad landning på ryggen och ett litet pip undslapp mina läppar.


Efter den händelsen tog jag det lite lugnare i kontakten med den gamla wrestlingdrottningen. Sen gick vi in och fikade..då var allt frid och fröjd igen. Tittade på Mitsus alla kattkompisar. Dom var luriga dom där...helt plötsligt kunde dom gå upp i rök...skitkonstigt. I sakta mak gick dom rakt in i väggen och försvann...sen helt plötsligt såg man dom genom fönstret..då var dom ute på gården. Jättekonstigt..tur att inte Ninjakatten Sigge håller på med såna voodookonster. Det vore för läskigt!


Det var jättetrevligt hos dig gudmor...trots flygturen...hoppas vi ses snart igen!
ps sa jag att jag väger 18,7 kilogram nu!...snart så tanten åker du på en trippel Mollbergare med dubbelskruv så sant jag heter Shirai" the fearless akita-ken" (mitt wrestlingnamn i USA) ds

onsdag 14 oktober 2015


Var på valpkurs igår...ja jag vet inte jag.... mycket väsen för lite ull som kärringen sa när hon klippte grisen.

Och valpkurs var väl inte det rätta ordet sa Bull. Där fanns en störig ridgeback på 17 månader bla..ja han uppförde sig som en valp..for hit och dit som en guttaberkaboll. Vet ni vad en guttaberkaboll är för nåt?...nej trodde väl inte det..jo mina vänner det är en tidig golfboll gjord av ett gummiliknande matrial..tidigare hade man handgjort golfbollar med ett innanmäte av fjädrar från gås packade i djurhudar..det var hantverk det..hoppas dom inte slog bort lika många bollar som min husse gör eller som lill-husse...bolltillverkarna gör en förmögenhet på dessa två "lallare" på golfbanan. Nästa år ska jag hjälpa dom att hitta sina bollar...så det så!

Jo det blev lite urspårning från ämnet där..in på valpkursspåret igen. Ridgens lillmatte låg som ett snöre efter när jycken tog en lov mot mig för att hälsa. Han kom lite plötsligt om man säger... så jag var tvungen att ryta ifrån lite grann...jodå jag ser ut som ett gosedjur men ryta ifrån kan jag om det behöves. Och framfusiga ridgebackar behöver en tillsägelse för att fatta galoppen.
För övrigt tränade ville lite inkallning för krislägen enligt domptören..eller kursledaren då. Skulle endast användas i "skarpt läge" såsom vid typ iakttagande och efterföljande av det pälsklädda djuret katt (dock ej Sigge..han jagar man INTE...vis av hans klors kontakt på min stackars känsliga nos...det vill man inte uppleva igen..tack så mycket!)

Tränade också att komma och sitta vid sidan av husse/matte...ingen konst alls..baggis för en akita som är sugen på godis. Svårare grejor får det bli nästa gång annars somnar jag.
Ja det var väl inte så mycket mer tycker jag...vi hundar glodde mest på varandra och kollade in läget om man kanske kunde få nån kompis i gänget eller ej.
Nästa gång ska det tydligen bli bara teori utan vi hundar...kanske skönt det så man hinner träna lite mer till nästa gång så man ligger lite i främsta linjen.
Här ser ni mig bestiga en av pisterna i Uppsala Alpina Center...ja ni läser rätt..vi har ett Alpin Center..det är inte illa för platta Uppland. Bäst att passa på klättra uppför nu när det inte är snö..sen blir det nog att åka på rumpen nerför...

söndag 11 oktober 2015



Vilket underbart väder vi har i Sverige just nu...krispigt och klar i luften...det är en fröjd att få vara ute med husse på promenader. Allra helst när man slipper sitta fast i det där förhatliga snöret som han håller i..begränsar min frihet å det grövsta..ska det vara så i en demokrati...borde vara fritt att röra sig som man vill eller hur..ska ta och skriva till Löfven angående detta!
Jag brukar tänka att det är jag som har husse i koppel istället...funkar mycket bättre då..han får hänga på mig över stock och sten...bra för hans benstomme!




Annars håller jag mest reda på mina domäner..ni vet att jag äger allt va?..och då menar jag rubbet..till och med ER..bara så ni vet!! Det är skitjobbigt när tex en släpvagn hamnar på min gata...då måste stå och skälla ut den minst fem minuter. Men flyttar den på sig ...nejdå..den bara står där och står i vägen..idiot!
Sen äter jag en hel del...man måste ju växa och bli en stor kille..nu väger jag nästan 17 kg..det är bra men jag ska upp till minst 40 innan det är klart.


För övrigt var jag nere vid Mälaren igen idag...det är så härligt att kunna gå längs med vattnet och helt plötsligt när man får ett infall..hoppar man ned och blöter sina tår..eh tassar...jätteskönt!



Idag var jag riktigt snäll tyckte matte....grannarna tvärs över oss..som jag brukar skälla ut ibland när dom kommer och stör min världsordning...somliga har ett land att styra men jag har lite mer att hålla reda på....jaja men grannarna fick ge mig godis. Utan att jag morrade ut dom. Det var en liten pojke med och nån hyfs och vett har jag faktiskt...även om somliga inte tror det ( matte!).



Jag jobbar på min "ki-sho"...betyder ungefär inre styrke eller personlighet...en akita ska ha mycket ki-sho när den är fullvuxen. Ingen mjäkighet eller fjanteri...finns alldeles för mycket sådana hundar..chiwaver, poddlar,plitbulls och sånt. Nej en akitas inre styrka ska visa sig i stoiskhet och värdighet i alla lägen. Tyvärr har jag lite svårt med "i alla lägen"...det blir gärna lite eljest ibland men jag jobbar på det ska ni veta...jag jobbar intensivt...blir nog bra om några år eller så!
Nej nu ska jag börja ladda upp för tisdagen...jo men vet ni inte världens nyhet...jag ska börja skolan..kallas valpkurs. Det ska minsann bli spännande. Kan säkert finnas nån dum jycke man kan bråka med eller kanske skälla ut nån tvåbening efter noter. Nej just..det var ju det där med ki-sho...tänkte inte på det...får väl försöka skärpa mig..en stund i alla fall!!!!


onsdag 7 oktober 2015



Hejsanhej goa vänner..nu är jag här igen och det börjar hända grejer!!! Vadåför grejer tänker ni?...jamen titta ut i naturen vettja..ser ni inte vad som finns på marken på morgonen...jojomensan.... FROST..det är fina grejor det!! Känns så svalt och skönt under tassarna när husse släpar ut mig halv sex på morgonen...varför så tidigt?? Det här är livet på en pinne för en liten akita..."it´s my cup of tea" som dom snobbiga britterna säger! Nu ska det bara komma lite vit snö också...ju tidigare desto bättre...så man riktigt kan njuta av att man har dubbelpäls..jäkla bra körsnär man fixade sig...ja eller morsan fixade då.

Nog om vädret...nu ska jag framföra mina bestämda åsikter om en sak som garanterat inträffar VARJE promenad jag är ute på. Irriterande irriterande!!! Dessa människor, dessa homo sapiens, dessa tvåbeningar som har lite svårt att hålla sina inre känslor och begär i styr. Inte som en stolt akita som har kontroll i varje situation!...husse fnyser,fattar inte varför?!. Så här är det. Jag kommer lugnt gående, sköter mina ärenden som en akita ska göra dvs  att övervaka att allt och alla håller sin speciella plats i tillvaron intakt. Det är lugn och ro. Men..... då hör man från 250 meters håll en gubbe eller tant vråla ut " nämen vilken gullig liten valp" med gäll röst..akitor hör bra så ni behöver inte skrika!...ja men det skulle väl vara ok om det räckte med detta...lite beundran på avstånd..jag fattar ju att jag är den gulligaste valpen i universum och en riktig liten juvel ( jag är väl inte föör blygsam nu??). Men nejdå..sen kommer det som ett brev på posten..eller snarare mail i inkorgen nu för tiden....."får man klappa, han ser ju så mjuk ut". Och sen från dessa 250 meter, böjer dom sig fram och släpar en hand längs med asfalten så att det bara fräser om naglarna för att slänga sig över mig!! Hur roligt kan det vara tror ni? Tänk om jag skulle, när jag ser en gubbe eller gumma långt borta, skrika ut "  nämen vilken liten söt gumma , hon ser mjuk ut, får man komma fram och bita?". Och sen bara rusa fram och ta ett stadigt tag runt smalbenet...det vore grejor det! Skulle säkert uppskattas...NOT! Och idioterna väntar inte på svar heller från husse eller matte...dom bara rusar fram och tar för givet att det här gosedjuret är allmän egendom!! Men ack vad dom bedrar sig...gosedjuret kan både skälla och bita ifrån om det vill sig. Och då ser tvåbeningarna förnärmade ut och börjar tjata "valpar ska väl inte skälla och bitas får dom väl inte göra, det måste ni säga ifrån"! Jo tack ALLA tycks vara sin egen Ceasar Millan och veta bäst. Hund och barnuppfostran ska man inte lägga sig i!!!
Nej..tack så mycket för gubbar och gummor...fortsätt framåt med era stavar ni och strunta i mig...för jag struntar i er!!

Nej nu ska jag ta och leta upp katten för att ta ett snack. Han börjar bli lite mer intresserad och lite..men mycket lite..mindre rädd för mig. Jag är inte farlig...ja kanske lite då men på en kontrollerat sätt..kontrollerat av mig dvs. Har bara jagat honom en gång och det var utomhus..det var roligt!!Han försvann in under trappan och sen var det slut. Jag tror han gillade det också..tror han sa det iallafall.

söndag 4 oktober 2015



Hejsan igen...nu är jag tillbaka...den lilla "gulliga" akitan...litenoliten?..väger mina modiga 15,6 kg numera och husse har blivit tvungen köpa ny krage runt halsen till mig. förstår inte varför jag måste ha ett sånt där strypande band...han har ju inget..eller?..det kanske är osynligt..ett mentalt koppel kanske??? 
Som ni ser har jag gudmorsan med mig...på behörigt avstånd så här i början...man vill ju inte hamna i diket direkt med ett blåöga...det lär väl komma ska ni se!
Nejdå vi hade det riktigt kul och mysigt, där i Morga Hage. Bråkade om lite pinnar och sånt. Det är kul att retas med den gamla damen...springa förbi med en pinne och fresta...jätteroligt när hon var kopplad och inte kunde följa efter...gissa om hon blev en surkart!?


Sen hoppade vi badet och hade det skönt?...skitkallt om du frågar mig men man vill väl inte vara en vekling. Tanten vinterbadade ju så då måste ju jag med...men kallt var det..blir nog svårt pinka sen!?


Sen gick vi lite mer på stigarna och jag försökte nafsa Mitsu i bakhasorna men hon tyckte jag var en liten jobbig skit!! Lilla ja?....jobbig?...tror inte det!
Fick lite akita-do visdom av gudmor den här gången också...ser man en fågel i vattnet ska man strax efter den...sen om man fångar nån det är en annan femma vi tar en annan dag...tyckte Mitsu!


Efter en härlig och jobbig tur gick vi hem till oss och fika..och bara så ni vet...Mitsu var jättesnäll hemma hos oss...kanske för att hon var trött? Så vi nästan låg och mysade lite ihop...men bara inte för nära...


När hon åkte hem kunde jag slappna av på  riktigt och somnade som en stock!


Nej..nu har jag inte tid mer...nu tränger det på i blåsan...så nu är det "kissekulle" nästa!!


Hej då!