I helgen träffade jag stålmormor Mitsu igen. Fick till och med åka i hennes fina bil...ja vi satt inte tillsammans ska ni tro...nån måtta får det vara på intimiteterna. Vet ni...det finns dom som tror vi ska ha valpar ihop...ja men nån ordning får det vara...för det första är jag alldeles för ung...vet inte ens hur man fixar till valpar...postorder? blocket?...har inte en susning...farsan var väldigt förtegen om det där och morsan hon bara fnös när sånt där kom på tal. Nej och sen vet inte jag om hur valparna skulle känna att ha en Mitsu till mamma. Dom skulle säkert bli retade av alla andra valpar..." har du mormor med på promenad i dag?"...det vore inte kul att höra. Allra helst när dom skulle ha en stor och stilig akita-hane till pappa....alltså det är JAG om ni fattar! Nej..tänk om och tänk nytt säger jag till dom som hoppas på valpar i mars!

Husse och jag satt så fint i baksätet och Mitsus matte körde stadigt och bra...ingen risk att ramla ur. Vi kom fram till en stig som ledde oss ned till Mälaren...skulle tas foton till en årskalender som akitaföreningen ger ut varje år. Måste ju ha med några snyggisar också tyckte vi...ja i alla fall en då om man säger..en riktigt snygg en vill jag lova! Ni får kolla in lite bilder i slutet.

På vägen ned till vattnet blev det lite brottningsmatch men inte så mycket...det är roligt att reta den gamla damen...hoppa upp på ryggen...bita lite i svansen och annat skoj...oftast hinner jag undan men ibland har hon en extra växel att lägga in och då kan man hamna i en enbuske om det vill sig illa. Inte kul att få en massa taggar i pälsen vet ni.

Helt plötsligt kom den två stycken jättehundar...dom var läskiga...det klapprade om deras tassar...och dom var så gigantiska att deras matte kunde sitta på dom. Hur mycket käk har dom fått?...och husse klagar att jag äter dom ur huset. Jag blev rädd och ville så långt in i skogen som möjligt...vet aldrig vad såna bestar kan ta sig till. Sen kom det helt plötsligt två till...har dom nåt sorts årsmöte eller? men då blev jag inte så väldigt rädd...behövde bara skälla lite på dom så kändes det bättre.

Höll på att dratta i vattnet också...det var jäkligt brant och halt på klipporna. Mitsu skulle självklart ned så långt som möjligt..."kom då fegis" sa hon och försökte få mig så nära kanten som det gick...hade väl nån sorts baktanke med det hela men jag har bra grepp i tassarna så jag klarade det galant.

Sen blev det som sagt lite posering och hemfärd på det. Kul dag på det hela!