Translate

fredag 27 november 2015


Hejsanhej! Idag  har jag varit på promenad vid Uppsala Alpin Center...ja jag vet det låter som ett skämt,men det är faktiskt så det heter....ingen hybris där inte?! Där kan man än så länge springa upp och ned för backarna helt ostört...om det inte kommer nån flåbuse som springer...då måste man springa efter...eller så  kommer det nån panschis med stavar...då måste hen få en rejäl utskällning.Sen när det blir riktig vinter och snö blir det förstås kul att jaga ikapp alla slalomåkare.



Helt plötsligt när vi gick där stötte vi på värsta hundkolonin. Och ni skulle ha sett hur duktiga dom var!Riktig superdresserade ska jag säga. Där har Ceasar eller Lena (det är min tränare på lydnadskursen, hon är väldigt duktig...det säger hon själv i alla fall) nåt att stå efter minsann. Några av dom gick och bar på jättestora pinnar som dom byggde nåt med...måste bli nån sorts hundgård eller nåt. Och alla hade typ klövjeväskor på ryggen...i dom fanns säkert nåt gottgott dom skulle få när dom var så duktiga eller? Några var lite busiga och brottades och lekte med varandra...såg jättekul ut...jag hade gärna hoppat in i leken men jag fick inte för husse...tråkmåns! Och dom hoppade över stockar och kröp under dom sen. Jätteduktiga! Men det som var mest imponerande var att alla kunde gå jättebra på bakbenen. Fantastisk balans alltså! Måste hem och träna.
När vi kom till parkeringen såg vi en stor buss dom hade kommit med. Uppsala rullande hundskola stod det på den. Tyckte jag att det stod tills husse påpekade att det stor förskola inte hundskola! Attans också...hur fel kan det bli?!

Nu ska jag ut igen men med lill-husse...få se vad vi hittar på.

torsdag 26 november 2015


Hejsanhej!...här sitter jag på en sten i Morga Hage  och funderar över tillvaron. Har det nog rätt bra tycker jag som får komma ut i naturen så här...tycker nog husse också...han behöver lite frisk luft och stärkande motion....ser lite klen ut fortfarande...men med lite mer uteliv blir det nog galant ska ni se.
Min vardag är faktiskt rätt behaglig...sover till sex-halv sju utan större avbrott...ja man måste ju byta lite plats ibland....bädden ett tag sen upp och slänga sig ned i nåt kallt hörn i sovrummet...ligga där en stund och sen byta igen. jag försöker göra det lite diskret men prova själv att smyga på ett golv som är halt som såpa...får knappt ihop benen när jag ska gå...tassarna vill åt nåt annat håll än vad jag vill. Husse och matte suckar tungt när jag tassar runt...säger att hela huset skakar när jag sakta sänker mig ned...nåja det kanske går lite fort och med en liten liten...pytteliten duns...tycker jag i alla fall. Alltid ska dom klaga på en liten akita. Sen har dom fått för sig att ligga med klädnypor på näsorna?...är det för dom snarkar tro?...nej dom påstår att det kommer ej så aromatiska dofter ur nedre delen av min kroppshalva!!...förstår ingenting...ja men fatta...det är klart att det pyser ut lite med tanke på att magen kurrar efter all stenätning...prova själv får ni se...det är inte kul...men jag måste äta lite sten , det hör till...tror jag?..vet inte riktigt varför jag måste äta lite sten och grus varje dag men måste man så måste man...basta!

Efter lite tjat från husse..jag är lite morgontrött av mig,så går jag ut en tidig morgonpromenad...sniffar igenom grannskapet om det hänt nåt...skäller ut nån felstående soptunna eller felparkerad grävmaskin....kommer nån granne ut rent oförhappandes så får hen sig en avhyvling också. Låter så maffigt när jag skäller på morgonen...det hörs så bra på nåt sätt..... inte så många andra ljud som kan konkurrera. Husse blir sur och försöker hyssja...men är det nån som vaknar av mitt skall, bra för dom...dom ska inte ligga och dra sig!
Sen blir det en av de tre bästa stunderna på dagen....FRUKOST. Ja men hur gott smakar det?...inte för att jag känner nåt av smaken...käket åker ned fortare än Stenmark tog sig nedför slalom-
pisterna...klonk ned i en tom akita-mage.
Efter det vilar jag en stund...vila är hundar bra på...eller snarare är vi passivt-aktiva...bara väntar på att nåt kul SKA hända. Här vilar jag hemma hos Mitsu..det var mysigt.

När jag har vilat klart och husse käkat frukost,läst tidning och allt annat han behöver göra på morgonen...stänger in sig bakom en dörr och där hörs det konstiga ljud...gurglande och fräsande och sen låter det som om det spöregnar därinne...jag får aldrig vara med..det är tråkigt!..då går vi på en lite längre tur. Kanske i Morga Hage eller längs med Ekoln...jag tycker det är jättekul att springa i vattnet...och dricka lite samtidigt förstås.



Eller så håller jag mest nosen i marken och luktar...eller letar sorkar...men dom är lura dom där sorkarna...lite som Ninja-katten...dom lyckas hålla sig undan hela tiden...men en dag så!
Efter det går jag hem och sover en eller två timmar tills det är dax för andra höjdpunkten för dagen....LUNCH.. det är typ samma käk i skålen som frukosten...men det funkar det med...klonk ned i gruvan igen...på ett nafs är det borta...man vill ju inte riskera att kattrackarn kommer och stjäl min mat...man vet aldrig med dom där pälsbollarna.

Vilar lite på maten...bra för tillväxten av min vackra kropp...vaknar och kanske hittar på lite bus hemma...nej jag är faktiskt väldigt snäll...kanske jag gnager på nåt litet stolsben eller mattkant ibland men det är väldigt sällan.
På eftermiddagen går jag oftast ut med lill-husse...det är kul att gå i skogen med honom...han hittar på så mycket tok den grabben.
Kvällskvisten ägnar jag mig åt att äta MIDDAG...samma pluttar i skålen igen toppad med lite kassler och lite keso eller kvarg....mumsmums....en kort kvällspromenad för att uträtta behov och sen är det nattinatti för "små" valpar.

Nu ser jag fram emot advent och kanske lite snö snart...less att få leriga tassar!
Trevlig advent på er alla!


torsdag 19 november 2015




Hejsanhej!...nu har man haft ett close-encounter igen med Mitsu-bitchie. Samma visa varje gång...Air Nippon med kapten Mitsu vid spakarna bjuder på en resa som man sent skall glömma. Får se lite nya vyer av svenska landsbygden i alla fall...finns mycket diken och många enbuskar att landa i! Men jag undrar...varför så bitter Mitsu?...bara för att jag representerar den snygga och virila ungdomen behöver ju inte din frustration gå över i fysiskt våld? eller? Din tid har varit ....min är i åstundande. Ungdomen skall ta över vet du. När var du ungdom egentligen?...var det på 1900-talet...när världen var svartvit?...säkert annorlunda då..."Ja ungdomen hade respekt för de äldre"....jojojo..den gamla goda tiden osv...







Nej, nästa gång vi träffas får det bli slut med flygturerna...basta! Jag får ta och äta lite mer sten så du inte orkar kasta mig.


Vi hälsade på Mitsus kattkompisar...det var jättekul!...allra helst Räkan gillade mig...tror hon blev lite kär faktiskt...strök sig runt mig och spann...varför kan inte Ninja-katten Sigge göra det också. OK det förstås...han är ju kille!




 Men när jag kärvänligt försökte nafsa...jag gillar att nafsa hehehe!...nafsa Räkans svans....ja då kände jag igen kattskrällsfasonerna...då kom genast en tass med klor farandes i luften mot mitt känsliga luktorgan. Sen gick hon och satte sig i en pappkasse och surade. Tråkmåns!


Sen åkte vi hem....jo just det...jag lyckades lämna ett litet visitkort på Mitsus fina matta...men jag tror inte hon blev så arg. Där kan hon gå och lukta när hon saknar sin lilla kannelbulle...hon tycker ju min svans ser ut som en kanelbulle...hon är fööör rolig!

torsdag 12 november 2015


Hejsan goa vänner, nu är jag tillbaks igen. Husse varit inne en kort sejour på sjukan, men kom tillbaks i samma skick som han åkte dit, så mycket väsen för ingenting. Ni är förstås nyfikna hur det gick med min modellkarriär...eller ja början till den då!
Jo det började väl på morgonen den stora dagen att jag tog en tidig promenad där dusch ingick. Regnade rejält om man säger så...men då skulle väl pälsen glänsa ännu bättre tänkte vi. Så ren var jag i alla fall när vi stack iväg till Enköping.
Väl framme var jag väl lite nervös...det var ju första gången jag skulle få visa upp mitt vackra yttre för... en vad jag tänkte mig..förstummad beundrarskara...så jag skvätte av mig lite och ryade lite med några andra presumtiva Adonisar. Inne i ridhuset där utställningen höll till...tur att det inte var några hästar där för dom är jag verkligen rädd för...var det en oherrans massa hundar av varjehanda sorter...korta långa tjocka och smala håriga och nakna. Det var jätteroligt och spännande med alla dessa hundar och människor. Jag lät till och med alla som ville lukta på mig och jag luktade på dom. Funkade jättebra, det var bara roligt. Men det tog en alldeles för lång tid innan det var min tur...men det är klart dom spar det bästa till sist...eller hur?! Så på bilden ovan ser ni mig liggandes lite uttråkad och göra-lös. 
Så var det väl min tur då...kändes lite pirrigt...hur skulle det gå? Jag kände mig lite obekväm med mitt sällskap bara. Hade lite försynt försökt uppmärksamma husse på vilka ekipage som struttade runt i ringen...ja det heter ring fast det var en fyrkant man var i, skitdumt!...såg inte idioten att det var noll hussar som skuttade fram med sina telningar! Bara massa uppfönade mattar i sina små chica dressar som hade det som konstart att valla runt sina adepter. Som om dom hade det som yrke! Så kommer en lång drasut i Vikingkängor och combatbrallor...hur tror ni det såg ut? Ett sus av avsmak spred sig bland utställningssociteten...en katt bland hermelinerna...eller snarare en klumpeduns bland gracilerna! Nåja vi tog väl ett första varv...och det gick ju bra....NOT!..husse gick på fel sida naturligtvis. !Husse!" ..."det är inte du som ska bli bedömd!"...ja vi rättade till det hela lite elegant...ingen såg nåt!?..ingen utom dom 50 som tittade på oss förstås..och gubben som skulle bedöma mig...domarn alltså..så det började galant kan ni tro..ska man behöva skämma ut sig hela tiden? Vi tog väl ett varv till och jag struttade på så gott jag kunde så alla mina 22 kg såg välbalanserade och snygga ut. 
Men sen...sen kommer vi till det obehagliga...tafsandet!! Gubben...domarn då...skulle helt plötsligt börja och klämma och känna på mig. Skulle det vara bra för? Då tänkte jag så har...får du ditt pervo klämma på mig så får jag klämma på dig. Men se det ville inte han...nänä tafsa på småkillar det går minsann för sig men vill nån göra samma sak på honom...nä då blev han sur! Så han diskade mig!!!! J...vla pervertgubbe...kläm du på nån tax nästa gång säger jag. Det duger du nog till. Stolta akitas ska du ge fanken i!
Men jag fick ganska bra kritik ändå....."välplacerade öron,välpigmenterad,tillräcklig hals,harmoniska vinklar fram och bak,bra kropp,väl ansatt och buren svans, rör sig väl från sidan"...så man får väl vara nöjd med det! Eller vad säger ni, mina beundrare och fans?
Men jag tror min modellkarriär började i Enköping och slutade i Enköping...av alla platser.
Lika glad är jag...men gladast är nog domarn!
Satsar kanske på spår och sök-karriären istället...mindre tafs där tror jag.
Ha det bäst...nu ska jag leta rätt på Ninja-katten och snacka lite med honom.


fredag 6 november 2015




Lite av en mexican-standof med Ninjakatten....han låter sig inte intimideras så lätt...men försöka går alltid. Tyvärr slutar det alltid med att han vinner. Trägen vinner dock som det heter!

Häromdagen träffade jag Lizzy, en bordercollie. Vad är det med min husse egentligen?...alltid ska jag träffa gamla tanter. Är det inte en som klappar till mig , bjuder mig på flygturer och försöker göra en pälskrage av mig så är det den här sofistikerade damen (tror hon i alla fall) som totalt nochalerade undertecknad. Nonchalera mig?!...den förmodligen vackraste akitan som födds på denna jord och med en alldeles formidabel kanelbulle till svans ( Mitsu tyckte hon var rolig som kom på det!). Jo kanelbullens dag har varit men kommer tillbaks nästa år och då ska jag minsann vara omslagspojke i "Bagarnytt"! Finns det en sån tidningen? Nåja dom får fixa en tills nästa år så jag kan vara på framsidan...basta!

Nå denna här Lizzy (Thin)...hon gav mig inte så mycket som en blick när vi träffades...trots mina goda försök att spela pajas och åma mig. Hur mycket ska man lämna ut sig för att bli uppmärksammad? Stå på framtassarna?..deklamera en dikt?..sjunga en aria?. Nej det kändes som om jag var luft under vår promenad nere vid Ekoln. Luft och ingenting! Så jag ledsnade till slut och hängav mig åt lukta upp några goda dofter istället.

Men när dom minst anade det så försökte jag mig på ett anfall mot hennes svans. Mitsu tycker ju det är såååå kul när jag biter i hennes plym. Så jag trodde att kanske det kunde imponera på Lizzy också. Husse var tyvärr för snabb och hindrade mig, så resultat blev noll. Tråkigt...man får aldrig ha kul med dom här tanterna. När ska man få träffa nån lite yngre brallis?  Det verkar sitta hårt åt...får väl fixa det själv på något vis. Dom här gamla tanterna orkar tydligen inte med en "Japanese-stallion"!


Nej nu har jag inte tid mer...måste sova två dygns skönhetssömn...göra manikyr och pedikyr och lite pälsikyr....för på söndag är det stora uppvisningsdagen....valputställning i Enköping. Har bara inte bestämt mig ännu om jag ska bita domaren eller inte...få se på söndag om det är en snäll eller en dum sort. Kanske bättre bita efter jag blivit bedömd?! Håll tummarna!

söndag 1 november 2015



Här ser ni mig sittandes filosoferande om livet i stort och smått...mest smått blir det nog eftersom jag fortfarande har lite begränsad livshorisont. Men det räcker ska ni veta...det snurrar mycket funderingar i en sån här liten akita-hjärna. Och det ska lagras en hel del information och iakttagelser i den också. Här sitter jag nog också och spanar efter om det kommer några inkräktare...ja andra hundar av lägre stående raser...givetvis finns det ingen, menar INGEN ras som kan ens komma i närheten av den nobless akitan har. Shiba-inu kan kanske jämföras på samma vecka men icke samma dag. Och resten...ja dom får vänta tills nästa år!


Träffade Mitsu i helgen igen...eller Mitsu-bitchie som jag kallar henne i smyg...hehehe. Hon har ju massa öknamn på mig så...hörde henne kalla mig Pirayan-Shirayan...oförskämt!
Bara för att jag tycker det är roligt att bita henne i svansen när hon inte riktigt har full uppmärksamhet. Hon blir såååå roligt arg då!
Här ser ni mig väntandes som vanligt på den gamla tanten...hon får skaffa sig eldrivna rullskridskor så det går lite snabbare.

Nu puttar jag på henne lite grann...ser ni vilken fart hon får...rädd om svansen förstås...om den nu är så märkvärdig att bry sig om?

Jo men från den här vyn ser den ju faktisk riktigt fin ut...eller hur?!


Här tänkte vi oss en tur på Fyrisån men ändrade oss när vi kände på det kalla vattnet. Kanske till nästa sommar kan det bli ett dopp.


Här kämpar vi med en jättestor trägren. Man kan kanske tro vi gemensamt försöker bära den framåt......


...men vi håller faktiskt emot.
Akitas är utmärkta draghundar ska ni veta.......eller kanske som det ser ut här.....drashundar!