Hejsan goa vänner, nu är jag tillbaks igen. Husse varit inne en kort sejour på sjukan, men kom tillbaks i samma skick som han åkte dit, så mycket väsen för ingenting. Ni är förstås nyfikna hur det gick med min modellkarriär...eller ja början till den då!

Jo det började väl på morgonen den stora dagen att jag tog en tidig promenad där dusch ingick. Regnade rejält om man säger så...men då skulle väl pälsen glänsa ännu bättre tänkte vi. Så ren var jag i alla fall när vi stack iväg till Enköping.

Väl framme var jag väl lite nervös...det var ju första gången jag skulle få visa upp mitt vackra yttre för... en vad jag tänkte mig..förstummad beundrarskara...så jag skvätte av mig lite och ryade lite med några andra presumtiva Adonisar. Inne i ridhuset där utställningen höll till...tur att det inte var några hästar där för dom är jag verkligen rädd för...var det en oherrans massa hundar av varjehanda sorter...korta långa tjocka och smala håriga och nakna. Det var jätteroligt och spännande med alla dessa hundar och människor. Jag lät till och med alla som ville lukta på mig och jag luktade på dom. Funkade jättebra, det var bara roligt. Men det tog en alldeles för lång tid innan det var min tur...men det är klart dom spar det bästa till sist...eller hur?! Så på bilden ovan ser ni mig liggandes lite uttråkad och göra-lös. 

Så var det väl min tur då...kändes lite pirrigt...hur skulle det gå? Jag kände mig lite obekväm med mitt sällskap bara. Hade lite försynt försökt uppmärksamma husse på vilka ekipage som struttade runt i ringen...ja det heter ring fast det var en fyrkant man var i, skitdumt!...såg inte idioten att det var noll hussar som skuttade fram med sina telningar! Bara massa uppfönade mattar i sina små chica dressar som hade det som konstart att valla runt sina adepter. Som om dom hade det som yrke! Så kommer en lång drasut i Vikingkängor och combatbrallor...hur tror ni det såg ut? Ett sus av avsmak spred sig bland utställningssociteten...en katt bland hermelinerna...eller snarare en klumpeduns bland gracilerna! Nåja vi tog väl ett första varv...och det gick ju bra....NOT!..husse gick på fel sida naturligtvis. !Husse!" ..."det är inte du som ska bli bedömd!"...ja vi rättade till det hela lite elegant...ingen såg nåt!?..ingen utom dom 50 som tittade på oss förstås..och gubben som skulle bedöma mig...domarn alltså..så det började galant kan ni tro..ska man behöva skämma ut sig hela tiden? Vi tog väl ett varv till och jag struttade på så gott jag kunde så alla mina 22 kg såg välbalanserade och snygga ut. 

Men sen...sen kommer vi till det obehagliga...tafsandet!! Gubben...domarn då...skulle helt plötsligt börja och klämma och känna på mig. Skulle det vara bra för? Då tänkte jag så har...får du ditt pervo klämma på mig så får jag klämma på dig. Men se det ville inte han...nänä tafsa på småkillar det går minsann för sig men vill nån göra samma sak på honom...nä då blev han sur! Så han diskade mig!!!! J...vla pervertgubbe...kläm du på nån tax nästa gång säger jag. Det duger du nog till. Stolta akitas ska du ge fanken i!

Men jag fick ganska bra kritik ändå....."välplacerade öron,välpigmenterad,tillräcklig hals,harmoniska vinklar fram och bak,bra kropp,väl ansatt och buren svans, rör sig väl från sidan"...så man får väl vara nöjd med det! Eller vad säger ni, mina beundrare och fans?

Men jag tror min modellkarriär började i Enköping och slutade i Enköping...av alla platser.

Lika glad är jag...men gladast är nog domarn!

Satsar kanske på spår och sök-karriären istället...mindre tafs där tror jag.

Ha det bäst...nu ska jag leta rätt på Ninja-katten och snacka lite med honom.