HURRAHURRAHURRAHURRAHURRAHURRAHURRAHURRAHURRAHURRAHURRA!!!

Idag fyller Eiko Midori No Yokouchi aka Shirai sitt första år. Grattis Shirai-san till sho-dan i akita-do!

Här följer en kavalkad av bilder ur hans händelserika första år......

Din familj önskar dig ett fortsatt långt och fint akita-liv!

Uppsala Kommun ringde och undrade om jag hade tid att komma och inviga deras nya hundbad vid Graneberg. Jag konsulterade min sekreterare som kunde konstatera att det faktiskt fanns en lucka i mitt mycket digra schema just den dagen invigningen skulle vara. Beskedet om detta togs jublande emot av fru Uppsala Kommun, som naturligtvis ville ha en prominent och därtill vacker hund som kunde inviga...det bästa är endast gott nog för fru Kommun.

Så gjorde jag invigningen den äran tillsammans med mitt följe...lillhusse och matte. Bjöds på både det ena och det andra...bla annat två rullar bajspåsar...kan komma till pass nån gång!

Tvåbeningarna fick kaffe och bulla...ett märgben hade hon väl kunnat bjuda på till vovven...men det skall väl sparas in förstår jag...inga större åthävor inte då kan Janne Josefsson komma...

Sen fick vi bada....vill ni se mer av min invigning kan ni gå in på unt.se så finns det en dokumentär om detta där. Jag är inte så hemskt framträdande...kommer i slutet av rullen....men man vill ju inte framhäva sig för mycket...dom andra små gråaktiga liven blir nog så avundsjuka ändå när jag träder in på arenan......blygsamhet är en dygd!...eller hur?

Vad har hunden på sig undrar ni!?....jo mina vänner det är en hundflytväst. Hundar kan väl simma tänker ni...har dom väl i generna eller? Nja det ska man nog inte vara så säker på...akitas är väl inte uppavlade för att simma som fiskar precis....mer skutta i bergen efter björnar. Men jag tycker faktiskt det är riktigt kul med vatten...bara det inte går över magen så...det kittlar så konstigt.
Flytvästen skall jag ha när jag är ute på det stora Havet Ekoln med vår båt....typ en lyxkryssare i tio miljonersklassen....eller inte....den är så liten och pluttig så den kan nog sjunka när som helst.
Skulle jag trilla i kommer jag flyta som en fisk....nu tycker ju Mitsu inte jag behöver nån flytväst eftersom jag är en korkskalle. Nåja så uppblåst som hon är så är det väl inte nåt fel på hennes flytförmåga heller. Bara hon har vett att stänga igen sitt ständigt glappande bogvisir bara......

Gjorde en stadsdel i Uppsala, Luthagen, den äran. Sitter här och stoltserar framför deras stolthet...en skorsten...woooow! Finner en viss symbolik i strukturen...kanske jag använder bilden i min avelskatalog...kan nog ragga många tikar...hehehe!

Promenerade med min matte och husse samt Astrid och Nisse. Tillät mig att framföras i kopplet av både Astrid och Nisse... jag lät dom tro att det var dom som skötte ledandet men i själva verket var det jag som anlade färdplanen....när inte husse håller i tömmarna får man passa på att ta ut svängarna!

Men jag kan säga att dom skötte sig med bravur...fem akitor av fem möjliga...inte illa!

Man blir "tösstig" av att promenera och sköta sig....tog en slurk i dammen bredvid mitt gamla exercisområde...Katedralskolans grusplan. Där hade överstelöjtnanten i Främlingslegionen hundpsykolog Lena C sitt bootcamp. Det var inga lätta bullar det. Tillbringade många mörka och kalla höst/vinterkvällar på detta ställe. Där fick man minsann rätta in sig i ledet...dumheter tolererades icke. Vi fick kämpa hårt under svåra förhållanden....trampa i minerad fält, krypa under taggtråd...äta taggtråd, klättra uppför stegar och och åka i milslånga rutschkanor. Tänkte prova rutschkanan igen men den var upptagen av arten barn....såg ut som kamp-barn...så jag avstod. Tror jag hade fastnat med röven i alla fall....den såg så mycket större ut när jag var valp...kan man tänka sig?!

Nej det där stället längtar jag inte tillbaks till...och sergeant Lena önskar nog inte tillbaks mig heller..."värsta jag varit med om på 35 år"....bah...har man bara hand om  fogliga små fjanthundar hela tiden så blir man så klart ställd när man ska tampas med en så stolt och nobel ras som akita-inu integritet är ledordet! Och så hade hon mage att försöka muta mig med korvbitar....nej du! så lätt lurar du inte en klurig japan....dom var säkert förgiftade med nåt sort foglighets gift. Giftet skulle säkert göra att man satt snällt som en golden retriever....usch hemska tanke!!!!

Men på promenaden visade jag att jag är mycket väluppfostrad och snäll...skratta INTE Mitsu! Jag lät en okänd tant, en okänd tonåring samt en okänd karl (Nisses brorsa, så inte helt okänd dock för mig) klappa och gulla med mig. Och hallelujah...man behövde inte ringa Räddningstjänsten eller polisen...alla hade sina lemmar i behåll, ävenså fingrarna! Så Lena...akitor kan också vara snälla....

Nej nu är jag så in i vassen trött på att vara snäll så jag måste sluta....hej då!

Mitsu och jag med åtföljande entourage bergsvandrade runt Trehörningen. Som ni kan se på de slipsliknande gummigrejorna som hänger ur våra munnar så var det lite varmt....det var s..k..i..t - varmt för en snöhund. Hallå kan man få beställa en klippning av päls eller?! Japansk nakenhund kan det vara nåt tro?

Vi fick ta färja över ett stort vattendrag. Som tur var så fanns det en behjälplig färjkarl där....var det månne Charon? som tog oss över floden Styx....nej jag kände mig ganska livfull faktiskt...det var nog bara Mitsus husse...

Överfarten gick utan grundstötningar...mest tack vare mitt sjömanskunnande...matros Mitsu tycktes mest spana efter fiskar i vattnet...."fick du ingen frukost i morse?"

"Hjälp, det är två röda vargar i Fjällnoraskogen...skyddsjakt anbefalles!"

Jaha vad har fröken satt på för parfym idag då?...kan man skönja en doft av skogsviol eller är det Channel nr 5?....kan säga er att tiondels sekunden efter ovan händelse har lille Shirai en arg tik jagandes efter sig. Men ursäkta att man försöker vara intresserad! Är det inte det honorna vill när dom har luktagott på sig?

Och sedan de vanliga stoppen med sedvanliga poseringar...gärna åtskilda...jag var lite nervös i det där läget enär det var en ravin i närheten. Mitsu har nämligen som sport att knuffa ned mig i bråddjupen.

Vi hann med att bada också...det var skönt svalka tassarna...och drick upp vattnet....

Och sen kom min brorsa och hälsade på....

Nejdå, det är Mitsus matte som har klonat mig...hon tycker väl att det inte räcker med en pojkvän till Mitsu