Gjorde en stadsdel i Uppsala, Luthagen, den äran. Sitter här och stoltserar framför deras stolthet...en skorsten...woooow! Finner en viss symbolik i strukturen...kanske jag använder bilden i min avelskatalog...kan nog ragga många tikar...hehehe!

Promenerade med min matte och husse samt Astrid och Nisse. Tillät mig att framföras i kopplet av både Astrid och Nisse... jag lät dom tro att det var dom som skötte ledandet men i själva verket var det jag som anlade färdplanen....när inte husse håller i tömmarna får man passa på att ta ut svängarna!

Men jag kan säga att dom skötte sig med bravur...fem akitor av fem möjliga...inte illa!

Man blir "tösstig" av att promenera och sköta sig....tog en slurk i dammen bredvid mitt gamla exercisområde...Katedralskolans grusplan. Där hade överstelöjtnanten i Främlingslegionen hundpsykolog Lena C sitt bootcamp. Det var inga lätta bullar det. Tillbringade många mörka och kalla höst/vinterkvällar på detta ställe. Där fick man minsann rätta in sig i ledet...dumheter tolererades icke. Vi fick kämpa hårt under svåra förhållanden....trampa i minerad fält, krypa under taggtråd...äta taggtråd, klättra uppför stegar och och åka i milslånga rutschkanor. Tänkte prova rutschkanan igen men den var upptagen av arten barn....såg ut som kamp-barn...så jag avstod. Tror jag hade fastnat med röven i alla fall....den såg så mycket större ut när jag var valp...kan man tänka sig?!

Nej det där stället längtar jag inte tillbaks till...och sergeant Lena önskar nog inte tillbaks mig heller..."värsta jag varit med om på 35 år"....bah...har man bara hand om  fogliga små fjanthundar hela tiden så blir man så klart ställd när man ska tampas med en så stolt och nobel ras som akita-inu integritet är ledordet! Och så hade hon mage att försöka muta mig med korvbitar....nej du! så lätt lurar du inte en klurig japan....dom var säkert förgiftade med nåt sort foglighets gift. Giftet skulle säkert göra att man satt snällt som en golden retriever....usch hemska tanke!!!!

Men på promenaden visade jag att jag är mycket väluppfostrad och snäll...skratta INTE Mitsu! Jag lät en okänd tant, en okänd tonåring samt en okänd karl (Nisses brorsa, så inte helt okänd dock för mig) klappa och gulla med mig. Och hallelujah...man behövde inte ringa Räddningstjänsten eller polisen...alla hade sina lemmar i behåll, ävenså fingrarna! Så Lena...akitor kan också vara snälla....

Nej nu är jag så in i vassen trött på att vara snäll så jag måste sluta....hej då!