Hejsanhej!...nu har man haft ett close-encounter igen med Mitsu-bitchie. Samma visa varje gång...Air Nippon med kapten Mitsu vid spakarna bjuder på en resa som man sent skall glömma. Får se lite nya vyer av svenska landsbygden i alla fall...finns mycket diken och många enbuskar att landa i! Men jag undrar...varför så bitter Mitsu?...bara för att jag representerar den snygga och virila ungdomen behöver ju inte din frustration gå över i fysiskt våld? eller? Din tid har varit ....min är i åstundande. Ungdomen skall ta över vet du. När var du ungdom egentligen?...var det på 1900-talet...när världen var svartvit?...säkert annorlunda då..."Ja ungdomen hade respekt för de äldre"....jojojo..den gamla goda tiden osv...

Nej, nästa gång vi träffas får det bli slut med flygturerna...basta! Jag får ta och äta lite mer sten så du inte orkar kasta mig.

Vi hälsade på Mitsus kattkompisar...det var jättekul!...allra helst Räkan gillade mig...tror hon blev lite kär faktiskt...strök sig runt mig och spann...varför kan inte Ninja-katten Sigge göra det också. OK det förstås...han är ju kille!

 Men när jag kärvänligt försökte nafsa...jag gillar att nafsa hehehe!...nafsa Räkans svans....ja då kände jag igen kattskrällsfasonerna...då kom genast en tass med klor farandes i luften mot mitt känsliga luktorgan. Sen gick hon och satte sig i en pappkasse och surade. Tråkmåns!

Sen åkte vi hem....jo just det...jag lyckades lämna ett litet visitkort på Mitsus fina matta...men jag tror inte hon blev så arg. Där kan hon gå och lukta när hon saknar sin lilla kannelbulle...hon tycker ju min svans ser ut som en kanelbulle...hon är fööör rolig!