Min akitakompis in arms... Mitsu-yama.... bjöd in mig till en liten skogsvandring i Carl von Linne´s fotspår. Det var ju snällt .....men en baktanke fanns nog där som vanligt.....brukar vara det när det gäller fruntimmer säger husse. "Vi ska ha lite picknick också, så ta med dina väskor att ha matsäck i"...jo det förstod man väl hur det skulle sluta. Stackars Shirai fick släpa runt på madames matsäck, ombyteskläder ("man måste ju var fin om man träffar på nån stilig akita"......jamen snälla rara...öppna ögonen..du har ju den stiligaste rakt framför dig!!!) och beauty-box...den är gigantisk och tung ska ni veta och med ett omfattande innehåll (det kan behövas....hehehe!)

Vi hade det trevligt som vanligt....det var bara hussarna som var följeslagare så det var ganska skönt. Mattar han en tendens att vara lite överbeskyddande och bossiga...ligger väl i deras natur kan jag tro. 

En och annan stärkande pinnkamp hanns ju med som vanligt...

hjälp mig husse...hon är dum...

kan man få låna pinnen eller?!

Men vi kunde faktiskt gå lite lugnt på varsitt håll också.....

Ja ett litet tag i alla fall...typ fem sekunder....

Sen skulle Mitsu krångla till det och leka en larvig rollspelslek....är hon en sån där larver kanske??

Eftersom vi var vid Linne´s Hammarby skulle vi följa i den andan så att säga. Hon skulle vara Linnés begåvade syster Mitsus von Linneus Klokus och en annan fick vara hennes underdånige lärjunge

Shiraius Puckus. Hur kul va de ?

Men det är alltid bäst hålla god min....om inte annat än för husfridens skull. Tur att jag har förmågan att bli både döv och blind...som husse påpekar stup i kvarten...när det passar sig...eller snarare mig!

Här står hon och mässar på Linnés bänk medans en annan får kräla i stoftet....jäklar vad ont i ryggen jag har efter att ha burit den där förbaskade beauty-boxen!!

Familjen har åsikter angående mitt agerande som hund....ja det kan man ju ha om man tycker det är roligt. Man undrar vad för slags hund jag är.....

Det finns ju många hundraser och till dessa raser ett antal hundar med olika beteenden....

Vill man då ha en hund som när den kommer in från sin promenad far omkring i huset som ett jehu, jagar katten, slår ned blomkrukor, ska leka med bollar, hoppar i sängar och soffor, skäller oavbrutet och är allmänt till besvär då ska man inte skaffa sig en akita-inu utan en tax!

När jag är hemma och inomhus ligger jag som en död sill i ett hörn....möjligen flyttar mig en gång i timmen till ett annat hörn....öppnar ena ögat för att kolla när katten smiter förbi och luktar på min svans (varför rynkar han på nosen skrället?!). Husse brukar komma och ta pulsen och knacka reflexer för att se om jag lever.Det enda som kan ta mig ur mitt koma är ljudet av när man skramlar med min matskål....då tänds alla lampor i kontrollen på en nanosekund. Vill man ha en uppstoppad hund utan att stoppa upp den...då ska man skaffa sig en akita.

Glömmer jag bort mig kan jag jaga efter en boll typ 2-3 ggr....sen brukar jag oftast komma på mig och släpper den fort som attan. "herregud jag är ju en akita-ken.....en japansk kamphund...kan väl för tusan inte förnedra mig med att jaga en boll". Nej!...ge mig en hare eller ett rådjur..eller en klåfingrig tant....då ska ni få se på uthållighet!

Apropå uthållig....ibland kan jag liksom fastna i en position och bara stå och stirra rakt framför mig.....undrar vad jag tänker på då? Så där kan jag stå en bra stund...nån sorts meditation tror jag...akita-do...zen-buddhism och allt det där.

Nej man ska inte visa för mycket känslor.......som japan ska man vara lite outgrundlig...det står i bruksbeskrivningen.....

Till sist skänker vi en tanke till min lille kompis katten Räkan....Mitsus lilla Räkan. Hon har lämnat oss för att fara upp till katthimlen. Där vet jag hon kommer få det bra och kan i lugn och ro jaga alla möss hon vill. 

Vi kommer sakna dig lilla Räkan!

R.I.P.