Swenglish further down...

Det här är lillsyrran....Kazumi Go Midori No Yokuchi....vi har samma efternamn men som tur är, så är vi inte släkt!!! Pappas gener är det väl ingen som vill ha???!!Tösabiten är inte mycket för världen...och världen är inte mycket för henne heller....det är bara Rinas mjölkbar som gäller! Fast nu väger hon nästan 1,5 kg och är hela två veckor gammal....vilket litet pyre!!!...snart kommer hon och gör livet surt för mig och katten...och stackars Mirai!!!

Apropå Daijina Mirai....så hälsade vi på hemma hos henne härförleden....trevligt trevlig!!!! Tog en liten kortare promenad runt Fjällis som det heter.....ja det är inte ett riktigt fjäll det fattar väl ni smartingar!!??...det heter bara så! Sen blev det fika hemma hos henne....jag skötte mig exemplariskt!...pinkade inte på mattan och icke heller på en palm eller andra föremål!! Mirai har lite spralliga valpben fortfarande och vill gärna hålla igång vilket är roligt!! Husse tyckte det var bra att hans flint blev tvättad bl a.

This is my little sister...Kazumi Go Midori No Yokuchi....we have the same surnamne but we are not relatives...that is a big luck for my sister....nobody wants my dads genes!!! She now weighs almost 1,5 kilos and are two weeks old...soon she is coming to make life miserable for me and the cat....and poor Mirai!!

We went to Mirais home today, Sunday...very nice indeed!!! We walked a short walk round "Fjällis", the Scale...it isn´t a scale it´s just called that you dimwits!!! Then we had a "fika" ( coffee and sandwich ) at her place...and I behaved like a king...didn´pee on the carpet, nor a palm or anything else!!!!! Good old me!!! Mirai havevery  bouncy puppylegs and want things to happen all the time...that´s fun!!!! She even washed dads bald head!!!!

Vi kommer väldigt bra överens Mirai och jag....vi respekterar varandra vilket jag tycker är toppen...blir hon lite större och starkare kan vi säkert ha lite kamphundsfighter också...men nu chillar vi mest ihop....det är mysigt det också!!!!

We get along really well Mirai and me....we respect each other...and when she gets a little bigger we can even have some dogfighting...but for now we just chill!!!!

Vill avsluta med en reflektion jag har....människomöten...ibland kan dom bli knepiga.....oftast inga problem men ibland kan man bara ska på sitt stora huvud. Dom som närmar sig mig bäst är framför allt lite större barn....dom har vett att fråga om dom får klappa mig INNAN dom gör det..det kan man inte säga om vissa andra. Värst är nog infama "hundmänniskor" ( " jag har minsann haft rottweilers förut och kan det här med hundar") och alla wanna-be-Cesar-Milans!!! Usch! Ingen respekt! Jag kräver respekt mannen!!!!

Konstigast var det när en flyktig bekant till husse ville hälsa och blev snällt men bestämt avrådd till att göra detta (jag har svårt som ni vet med folk jag inte känner...man vet aldrig...helt plötsligt har man blivit en pälsmössa om man inte ser upp!!). Och då frågar personen " Vad händer då?....ja vad tror människan??!...det är tusenkronorsfrågan!!

Want to end with a reflection I have....about human encounters...sometimes they get a little bit "funny". Those who do it best are children...they ask if they can pat me BEFORE they do (dad always says I am "shy" )....that are not the case with others. The worst are infamous "dogpeople" ( " I have had rottweilers and are used to big dogs") and all wanna-be-Cesar-Milans!!! Urk! No respect!! And I want respect man!!!!

Weirdest was when a distant acquaintance  with dad wanted to pat me and was kindly but frimly told that it was not possible ( I have a thing about unknown people, you never know, suddemly you are a hat on some womens head!). The acquaintance ( distant!!) then asked "What will happen if I do it anyway?"...what do the creature think will happen???...that is a millondollarquestion!!

Ha det bäst....i morgon får ni hålla tummarna....har haltat i en månads tid till och från och skall därför träffa veterinär......inte kul!!!!

Tomorrow I´m going to the vet...have had a limb for a month...not fun at all!!!