Det har inte varit några blogginlägg på ett tag och ni förstår säkert varför....har inte varit på humör helt enkelt. Fattas ju en del av min tillvaro...känns tomt. Min hundhjärna kan inte riktigt förstå vad som har hänt egentligen. Träffat Mitsus matte och husse men Mitsu har inte varit med....konstigt...hon brukar ju sitta där bak i bilen, hoppa ut och börja ett kärleksgnabb på en gång. Nej saker och ting är inte som det brukar och det känns inte helt rätt.

Vi hade en akitaträff i helgen. Två nyingar har kommit till byn....Bandou från Lagga och Gin som ska husera i Tunabackar. Trevliga ungdomar verkar det som. Som vanligt har småttingarna ingen respekt för de äldre...dvs mig...så jag var tvungen att rya till lite när de inte höll sig på behörigt avstånd. Jaja...dom växer väl upp dom också och får lite förstånd mellan öronen. 

Saknade Mitsu! Hon hade respekt med sig och styrde upp det hela när det började balla ur på dom här träffarna.....och så hade jag en jämbördig att leka med. 

Hoppas hon har det bra...var än hon är? Vet i alla fall att vi ses nån gång så jag får försöka att rycka upp mig och inte deppa ihop helt. Kanske det kommer någon eller några (?) nya kompisar snart som jag kan leka.....hoppas hoppas!!!

Här kommer några fler bilder från träffen....med tillåtelse från den kejserliga akitafotografen Kitti  K.

Avslutar med en bild på den vackraste akita-tiken någonsin.......

Vuorenvarman Jellona "Mitsu", min reservmamma, min uppfostrare, min lekkamrat, min pinnfightskompis, min flickvän och min allra bästaste vän har hastigt gått bort.
Du är mycket saknad av oss alla här i Sunnersta.

Mitsu, jag tror att du nu tar dina promenader i ett annat Klinta, Fjälliden eller Morga hage där inte vi finns ännu. Du får säkert fina kompisar där. Du kanske till och med träffar lilla "Räkan"!

Men Mitsu, vi kommer träffas igen! Inte riktigt ännu, du får vänta ett tag, men då jädrar ska vi ha riktiga pinnfighter igen. Och jag ska till och med vara snäll och låta dig vinna ibland. Men bara ibland, man vill ju inte verka fjollig, eller hur?

Det blir väldigt tomt utan dig för du förstod mig så bra, men jag ska alltid minnas dig som du var....den snällaste och vackraste akita-inun.

Sayoonara Mitsu-san!

Din Shirre

Vuorenvarman Jellona "Mitsu", my fostermum, my guide in life, my playmate, my stickfightbuddy, my girlfriend and my very very best friend has suddenly and unexpectedly died.
You, my dear friend, are very much missed by all of us here in Sunnersta.

Mitsu, you are now taking your long walks in another Klinta, Fjälliden or Morga hage. We are not there yet.  You will get plenty of friends in that new place. You may even meet "Räkan"!

But Mitsu, we will meet again! Trust me! Not just yet, you will have to wait for me. But then we will have great stickfights again! And I will be nice and let you win once or twice. But no more than that, one do not want to look like a sissy, do one??

It is going to be very empty without you my friend. I am always going to remember you....the most kindest and beautiful akita-inu ever to have lived.

さよなら　みつさん

しらい

Tjena gänget!!!.....nu är det dax igen för ett litet bloggisinlägg.....man får inte tappa stinget eller farten, eller hur?...även om det har varit varmt vissa dagar och då blir ju en annan med päls designad för Nordpolen lite slak.....men vinter kommer snart....tack och lov!!!!

Tog bilen och drog till Norrtälje....en fin liten stad i Roslagen. Dock kunde vädret ha varit av en annan valör just den dagen.....regnet hängde i luften och hade oförskämdheten att komma ned över oss då och då men inte av nån större mängd...

Flyter en liten å genom staden med en del intressanta fjäderfän att studera...

Passade på att stanna på Skvallertorget....man vet ju aldrig vad man kan få sig till livs....kanske få höra några godbitar om Sigge, akitan som var tänkt att få bo i Puttes palats men som till slut hamnade i Norrtäljetrakten (vilket nog var en jädra tur för honom)...eller må hända Mitsus bravader spridit sig ända ut till dessa kusttrakter.....

Lunchade på Åtellet...kan varmt rekommenderas...man får medtaga hund och personalen är hundvänlig....

Handlade lite i små trevliga bodar och träffade på en av världens kunnigaste på akita-inus minsann!!!

Jo ser ni så här var det....vi spatserade i sakta mak genom stadens kullerbelagda gator när det dök på oss en herre i övre åldrarna...."är det en akita det där??"....börjar bra det här..."jo det är en akita-inu"...."kan man hälsa?" samt att han som de flesta som är en sån där hobby-Cesar böjer sig fram med utsträckt hand utan att vänta på svar..."nej det går inte så bra,han är lite blyg"...och då som svara puckot, förlåt, att "Ja men jag  KAN akitas"....jahaja!? jo det verkar ju så om man beter sig på det sättet....som tur var lommade han iväg utan att proppsa mer på att vissa upp sina "akita-inu skills"...

Man råkar ut för mycket när man är hund och akita ska ni veta.....

Åkte ned till Väddö-kanal och hittade mitt smultronställe......

Mitsu var dagisbarn eller ska vi hellre kalla henne dagishund hos mig igen....matte skulle jobba och tjäna in plenti of monetas för att kunna köpa biff (jag var nämligen bjuden på grillparty några dagar senare!!!!)

Inspirerad av friidrotts VM  kände hon för lite stafett.....

Själv tycker jag hon liknar lite som Jimmy Hoffa och mindre som mr Bolt...

Nej, stafett kändes jobbigt....jag hade mer tänk mig lite mer närgående lekar....som  typ att leka doktor...jag är en liten jäkel på det där med undersökningar...och allra helst om det gäller damer...kalla med gärna doktor Shirai specialist i gynekologi och lite annat smått och gott...här nedan ger jag prov på mina kunskaper...

Men vi jobbade inte hela dagen....vi tog också en fikapaus på Ekolsnäs...bra ställe....kan rekommenderas!!!!

Men det bästa med att ha Mitsu som dagishund är att man får ha henne för sig själv nästan en hel dag...det är mysigt att bara få ha henne i sin närhet.....

Och som jag nämnde tidigare var Mitsus matte och jobbade ihop pluringar att köpa kilovis med biff för....vi var ju bjudna dit på grillpartaj. Mitsus husse är värsta grillmästaren....och grillat är gott!!!!

Men först var det en promenad på programmet....vägen gick förbi en av Mitsus kompisar....Hector...eller som jag behagar att kalla gatukorsning, Häck-Tor. Men den lilla fegisen smet in när han fick se mig och reglade dörren med 47 reglar och 34 lås så jag inte skulle komma in. Kanske lika bra det.....och det luktade väldigt illa när jag gick förbi hans hus....först trodde jag att jag var i Skutskär eller nån öppnat en surströmmingsburk...men sen fattade jag att det luktade gammal sur Häck-Tor gubbe....

Efter prommisen var det dax att gå hem till Mitsu.....passade på att  sniffa runt i huset innan krubbet....tyckte det luktade lite väl feminint så jag beslöt mig för att sprida mina maskulina dofter...satsade på att börja med en bambukorg men då fick husse krupp och gormade och skrek " sluta pinka inomhus hundskrälle, nu får du gå ut och sen hålla dig på verandan"....

Att sitta fint och vänta på mat är ett av mina favoritgöromål.....och är det biff gör man sig till.....

Och människorna fick sin beskärda del av godsakerna......

Efter att ha smaskat i oss två biffar var det skönt att bara ta det lugnt på deras mysiga veranda.......

Min kompis Mitsu bjöd mig till en liten promenad häromdagen. Ja det var ju trevlig....dock var det ett litet aber med det hela. Hon lurade in mig minst två mil in i STORA skogen....på en knagglig stig dessutom.... utan gåvänlig beläggning och mötesplatser. Och sen skulle vi gå samma väg TILLBAKA!!! Det var väl inte så farligt kanske ni tycker....nej kanske det?!...men betänk att detta var dagen då Lucifer kom och hälsade på över Uppsala. Det var alltså minst 25 grader varmt i skuggan och typ 75 i solen. Så den smartingen som kom på  den bradiga idén att traska omkring i den värme ska jag be den riktige Lucifer att hälsa på!!!!

Ja men tänk er själva....sätt på er tre underställ, termobraller, två dunjackor samt toppa det hela med en pälsmössa och lovikavantar....var så vänlig att sen sätta er i en finsk sauna med gradantal 120 så kan ni förstå hur jag kände mig efter 5 minuter. Snacka om stekt broiler i en akita-päls.....

Och inte fanns det en enda glasskiosk i närheten......jag liggstrejkade....

Men jag var tvungen att knalla vidare....dels var stenarna så varma att mina nötter kändes som kokta ägg efter ett tag och dels för att jag hade en strejkbrytare med mig....dvs Mitsu.....

Så efter ca tre mils promenad kom vi äntligen fram till vår slutdestination Lunsentorpet...skulle nog med rätta kunna kallas Lusentorpet. Jag ville i alla fall inte sätta min tass i rucklet. Garanterat fått rävskabb eller dylikt om jag gjort det. Men lite vatten fick man  som tur var. Tungan kändes som ett torrt sämskskinn.......

Och så tog vi en välbehövlig vila....jag kände väl mest för att ringa efter en ambulanshelikopter....eller kanske husse kunde bära mig tillbaks?!

Men det var bara önsketänkande.....jag fick knoga på dom fem milen tillbaks till civilisationen själv. Gissa om jag var glad när jag såg min bil. Jag kan säga er att min kroppstemperatur kommer inte vara normal innan första advent....

Nästa gång ska jag bestämma vart promenaden skall gå.....runt vårt kvarter får räcka....

Mitsu kommer och är dagisbarn på torsdag...hoppas att det hällregnar så vi får vara inne hela dagen och mysa....

Avslutar med en tillbakablick när brorsan och jag ännu inte hittat våra "hem". Tandsjöborg var centrum i vår tillvaro......