Här ser ni mig ligga och ladda för en ny dags äventyr...eller så gömmer jag mig för katten. Han kan vara lite besvärlig ibland den där Sigge....och vassa klor har han. Så man måste vara lite listig och gömma sig väl så att han inte hittar en. Just det här gömstället brukar funka fint...

Eller så ligger jag och längtar efter att få gå en promenad med min bästaste kompis Mitsu. Och det gjorde vi för inte så länge sedan i Morga. Hittade vårens första blåsippa bland annat....inte för att jag är så imponerad av blommor men fruntimren brukar ju ha en vurm för sånt...

Men det stora äventyret denna gång är att familjen drog iväg till Sälen för att åka skidor...vad det nu kan betyda?...har ju varit där en gång förut men hur det var har jag lyckas förtränga...alltså kanske det inte var så kul eller?

Nåväl, vi packade väl in oss i vår lilla bil....katt och hund och häst och fjorton ungar...nej riktigt så var det inte. Häst har vi ej...husse är superallergisk mot häst...säger att om han ser en häst på bild får han andnöd. Och hästar är lite läskiga tycker jag. Katten fick stanna hemma med lillhusse....och lika tur var det. Han skulle garanterat komma bort sig på fjället. Om han  nu inte skulle bli tagen av fjällsheriffen när han skulle kränga fentanylplåster.....han lär sig aldrig den där katten...

Nej då det var gott om plats i bilen. Förstår inte varför jag var tvungen och sitta i min trånga bur som en kassler. Och det kändes som vi fått med oss allt vi skulle....tills jag fick ett sms från Mitsu när vi kommit halvvägs. Jag hade tydligen i ett svagt ögonblick lovat henne att få följa med...och nu satt hon startklar för att kasta sig utför branterna.

Hon får följa med nästa gång....eller inte...det är ju sånt man måste säga eller hur?

På vägen upp mot Dalarna stannade vi några gånger så man kunde tömma blåsan. Gärna på femtiosju olika träd.....och gärna så högt upp på stammen som möjligt...man vill ju se till att dom vet att "Kilroy was here". Jädrans synd man inte är apa och kan klättra högre upp.....då ni skulle min eau de cologne  spridas milsvitt. Brudarna skulle bli som gälna.....

Vi stannade bland annat i Färnforsen Björbo....fika, tömma blåsa samt fotosessioner (som vanligt!!!)

Vet ni hur jobbigt det är med alla dessa fototagningar??!!..."stanna där"  "stå still"  "vrid huvet hit" "skratta" osv....det tar aldrig slut. Och man ska stå på de mest omöjliga ställen också...kan man få risktillägg tro?? Och allt det här ska man göra när man är både nödig med nr1 och framförallt nr2. Då är det minsann inte lätt att se avslappnad och glad ut! 

Nåja...några bilder blev ju bra. Kanske nått för nästa års akitakalender? Nej just ja!....den var ju bokad för Kima och Yoshi...dom små fjantarna. Alla deras stordåd ska naturligtvis sättas på pränt...blaha säger jag. Jag kommer i alla fall inte köpa nån! Ha!

At last framme vid stugan...skönt att slippa ur buren...få sträcka på benen och knalla runt och fixa till sitt revir......tur man har kapacitet i blåsan....skulle kunna ha Sarek som revir på en blåsa....

Första kvällen tog vi en liten promenad runt fjället och inspekterade backarna.....Väggen såg lagom ut att börja med dagen därpå.....

Spanade in läget på det legendariska Hundfjället,,,,tycker däremot att dom kan snarast döpa om det till Akitafjället....finns ju som ni vet bara en riktig hundras att nämna, övriga kan man inte ens antyda i samma vecka...och anser man att tax är en hundras får ni finna er att bli utskälld av en riktig hund...tax är som ni redan vet icke en hund utan en ohyra.Punkt!

Och så var det dax för lite skidåkning i det vackra fjällandskapet...blablabla...mest en massa jobb för undertecknad som fick ha sin "doggybag" på sig och transportera en massa dryckjom i de samma.....tungt som satan..SAMT...att man satt fast i ett snöre i husse (kan han inte banta lite tjockisen??). Satte han på sig ett par rätt skumma skor också....jättelånga och av trä, plus att han hade ett par pensionärspinnar i händerna....skumt. Jag gjorde mitt bästa att hjälpa honom av med dom...vilket han verkade uppskatta...tror jag?!...lät som han hejade på mig i mina försök. Roligast var det att bita i träbitarna i nedförsbackar...dom lät så konstigt då och det fick mig lite uppspelt. Husse verkade väldigt nöjd med min insats...han tjoade och vevade med armarna ännu mera och levde sig in situationen. Det är kul att hjälpa till.....

Nåväl husse lyckades hålla sig på benen förutom vid två tillfällen. Ett när en flåbuse till hurtig tant svischade om oss i en nedförsbacke...då blev jag lite rädd när hon skrek "Ur spår!!" och hoppade in framför husse. En dubbel salkov blev följden och en hel del infekterade meningar från min mästare. Han funderade en stund på att skida ikapp skidmarodören men kom på bättre tankar....vi åkte nämligen i ett skidspår där hundar inte var välkomna...av vilken anledning fattar jag inte.

Vid andra tillfället lyckades jag fixa en tiopoängare....en hund kom emot oss....jag hastade mig förbi matte som låg först i spåret....vek in framför henne med attackrikting skithund (möjligen en tax) vilket resulterade i mattekollaps och påföljande hussedyk. Mycket pinsamt för alla parter...allra helst ägarna till undertecknad. "Hoppsan!, hur gick det där?" hördes från skithundens människor....Ja vad tror ni det ser ut som puckon?....man ska inte ha hundar ute i skidspåren...bara akitas!

Men sen tog vi en sol- och fikapaus....härligt att ligga i den kalla snön....och få lite extra godis.

Lite kultur måste man ju ha också....spanade runt en fäbod...(är det där taxarna bor?)

Provåkte lite i tomtens släde....nej jag ska inte vara hans draghund!

Sen tyckte jag hade gjort det mesta av fjällen och ville hem till Sunnersta och katten. Den luringen måste man ha under uppsyn ständigt annars hittar han bara på sattyg....

Hej då!