Hejsanhej!...nu har man haft ett close-encounter igen med Mitsu-bitchie. Samma visa varje gång...Air Nippon med kapten Mitsu vid spakarna bjuder på en resa som man sent skall glömma. Får se lite nya vyer av svenska landsbygden i alla fall...finns mycket diken och många enbuskar att landa i! Men jag undrar...varför så bitter Mitsu?...bara för att jag representerar den snygga och virila ungdomen behöver ju inte din frustration gå över i fysiskt våld? eller? Din tid har varit ....min är i åstundande. Ungdomen skall ta över vet du. När var du ungdom egentligen?...var det på 1900-talet...när världen var svartvit?...säkert annorlunda då..."Ja ungdomen hade respekt för de äldre"....jojojo..den gamla goda tiden osv...

Nej, nästa gång vi träffas får det bli slut med flygturerna...basta! Jag får ta och äta lite mer sten så du inte orkar kasta mig.

Vi hälsade på Mitsus kattkompisar...det var jättekul!...allra helst Räkan gillade mig...tror hon blev lite kär faktiskt...strök sig runt mig och spann...varför kan inte Ninja-katten Sigge göra det också. OK det förstås...han är ju kille!

 Men när jag kärvänligt försökte nafsa...jag gillar att nafsa hehehe!...nafsa Räkans svans....ja då kände jag igen kattskrällsfasonerna...då kom genast en tass med klor farandes i luften mot mitt känsliga luktorgan. Sen gick hon och satte sig i en pappkasse och surade. Tråkmåns!

Sen åkte vi hem....jo just det...jag lyckades lämna ett litet visitkort på Mitsus fina matta...men jag tror inte hon blev så arg. Där kan hon gå och lukta när hon saknar sin lilla kannelbulle...hon tycker ju min svans ser ut som en kanelbulle...hon är fööör rolig!

Hejsan goa vänner, nu är jag tillbaks igen. Husse varit inne en kort sejour på sjukan, men kom tillbaks i samma skick som han åkte dit, så mycket väsen för ingenting. Ni är förstås nyfikna hur det gick med min modellkarriär...eller ja början till den då!

Jo det började väl på morgonen den stora dagen att jag tog en tidig promenad där dusch ingick. Regnade rejält om man säger så...men då skulle väl pälsen glänsa ännu bättre tänkte vi. Så ren var jag i alla fall när vi stack iväg till Enköping.

Väl framme var jag väl lite nervös...det var ju första gången jag skulle få visa upp mitt vackra yttre för... en vad jag tänkte mig..förstummad beundrarskara...så jag skvätte av mig lite och ryade lite med några andra presumtiva Adonisar. Inne i ridhuset där utställningen höll till...tur att det inte var några hästar där för dom är jag verkligen rädd för...var det en oherrans massa hundar av varjehanda sorter...korta långa tjocka och smala håriga och nakna. Det var jätteroligt och spännande med alla dessa hundar och människor. Jag lät till och med alla som ville lukta på mig och jag luktade på dom. Funkade jättebra, det var bara roligt. Men det tog en alldeles för lång tid innan det var min tur...men det är klart dom spar det bästa till sist...eller hur?! Så på bilden ovan ser ni mig liggandes lite uttråkad och göra-lös. 

Så var det väl min tur då...kändes lite pirrigt...hur skulle det gå? Jag kände mig lite obekväm med mitt sällskap bara. Hade lite försynt försökt uppmärksamma husse på vilka ekipage som struttade runt i ringen...ja det heter ring fast det var en fyrkant man var i, skitdumt!...såg inte idioten att det var noll hussar som skuttade fram med sina telningar! Bara massa uppfönade mattar i sina små chica dressar som hade det som konstart att valla runt sina adepter. Som om dom hade det som yrke! Så kommer en lång drasut i Vikingkängor och combatbrallor...hur tror ni det såg ut? Ett sus av avsmak spred sig bland utställningssociteten...en katt bland hermelinerna...eller snarare en klumpeduns bland gracilerna! Nåja vi tog väl ett första varv...och det gick ju bra....NOT!..husse gick på fel sida naturligtvis. !Husse!" ..."det är inte du som ska bli bedömd!"...ja vi rättade till det hela lite elegant...ingen såg nåt!?..ingen utom dom 50 som tittade på oss förstås..och gubben som skulle bedöma mig...domarn alltså..så det började galant kan ni tro..ska man behöva skämma ut sig hela tiden? Vi tog väl ett varv till och jag struttade på så gott jag kunde så alla mina 22 kg såg välbalanserade och snygga ut. 

Men sen...sen kommer vi till det obehagliga...tafsandet!! Gubben...domarn då...skulle helt plötsligt börja och klämma och känna på mig. Skulle det vara bra för? Då tänkte jag så har...får du ditt pervo klämma på mig så får jag klämma på dig. Men se det ville inte han...nänä tafsa på småkillar det går minsann för sig men vill nån göra samma sak på honom...nä då blev han sur! Så han diskade mig!!!! J...vla pervertgubbe...kläm du på nån tax nästa gång säger jag. Det duger du nog till. Stolta akitas ska du ge fanken i!

Men jag fick ganska bra kritik ändå....."välplacerade öron,välpigmenterad,tillräcklig hals,harmoniska vinklar fram och bak,bra kropp,väl ansatt och buren svans, rör sig väl från sidan"...så man får väl vara nöjd med det! Eller vad säger ni, mina beundrare och fans?

Men jag tror min modellkarriär började i Enköping och slutade i Enköping...av alla platser.

Lika glad är jag...men gladast är nog domarn!

Satsar kanske på spår och sök-karriären istället...mindre tafs där tror jag.

Ha det bäst...nu ska jag leta rätt på Ninja-katten och snacka lite med honom.

Lite av en mexican-standof med Ninjakatten....han låter sig inte intimideras så lätt...men försöka går alltid. Tyvärr slutar det alltid med att han vinner. Trägen vinner dock som det heter!

Häromdagen träffade jag Lizzy, en bordercollie. Vad är det med min husse egentligen?...alltid ska jag träffa gamla tanter. Är det inte en som klappar till mig , bjuder mig på flygturer och försöker göra en pälskrage av mig så är det den här sofistikerade damen (tror hon i alla fall) som totalt nochalerade undertecknad. Nonchalera mig?!...den förmodligen vackraste akitan som födds på denna jord och med en alldeles formidabel kanelbulle till svans ( Mitsu tyckte hon var rolig som kom på det!). Jo kanelbullens dag har varit men kommer tillbaks nästa år och då ska jag minsann vara omslagspojke i "Bagarnytt"! Finns det en sån tidningen? Nåja dom får fixa en tills nästa år så jag kan vara på framsidan...basta!

Nå denna här Lizzy (Thin)...hon gav mig inte så mycket som en blick när vi träffades...trots mina goda försök att spela pajas och åma mig. Hur mycket ska man lämna ut sig för att bli uppmärksammad? Stå på framtassarna?..deklamera en dikt?..sjunga en aria?. Nej det kändes som om jag var luft under vår promenad nere vid Ekoln. Luft och ingenting! Så jag ledsnade till slut och hängav mig åt lukta upp några goda dofter istället.

Men när dom minst anade det så försökte jag mig på ett anfall mot hennes svans. Mitsu tycker ju det är såååå kul när jag biter i hennes plym. Så jag trodde att kanske det kunde imponera på Lizzy också. Husse var tyvärr för snabb och hindrade mig, så resultat blev noll. Tråkigt...man får aldrig ha kul med dom här tanterna. När ska man få träffa nån lite yngre brallis?  Det verkar sitta hårt åt...får väl fixa det själv på något vis. Dom här gamla tanterna orkar tydligen inte med en "Japanese-stallion"!

Nej nu har jag inte tid mer...måste sova två dygns skönhetssömn...göra manikyr och pedikyr och lite pälsikyr....för på söndag är det stora uppvisningsdagen....valputställning i Enköping. Har bara inte bestämt mig ännu om jag ska bita domaren eller inte...få se på söndag om det är en snäll eller en dum sort. Kanske bättre bita efter jag blivit bedömd?! Håll tummarna!

Här ser ni mig sittandes filosoferande om livet i stort och smått...mest smått blir det nog eftersom jag fortfarande har lite begränsad livshorisont. Men det räcker ska ni veta...det snurrar mycket funderingar i en sån här liten akita-hjärna. Och det ska lagras en hel del information och iakttagelser i den också. Här sitter jag nog också och spanar efter om det kommer några inkräktare...ja andra hundar av lägre stående raser...givetvis finns det ingen, menar INGEN ras som kan ens komma i närheten av den nobless akitan har. Shiba-inu kan kanske jämföras på samma vecka men icke samma dag. Och resten...ja dom får vänta tills nästa år!

Träffade Mitsu i helgen igen...eller Mitsu-bitchie som jag kallar henne i smyg...hehehe. Hon har ju massa öknamn på mig så...hörde henne kalla mig Pirayan-Shirayan...oförskämt!

Bara för att jag tycker det är roligt att bita henne i svansen när hon inte riktigt har full uppmärksamhet. Hon blir såååå roligt arg då!

Här ser ni mig väntandes som vanligt på den gamla tanten...hon får skaffa sig eldrivna rullskridskor så det går lite snabbare.

Nu puttar jag på henne lite grann...ser ni vilken fart hon får...rädd om svansen förstås...om den nu är så märkvärdig att bry sig om?

Jo men från den här vyn ser den ju faktisk riktigt fin ut...eller hur?!

Här tänkte vi oss en tur på Fyrisån men ändrade oss när vi kände på det kalla vattnet. Kanske till nästa sommar kan det bli ett dopp.

Här kämpar vi med en jättestor trägren. Man kan kanske tro vi gemensamt försöker bära den framåt......

...men vi håller faktiskt emot.

Akitas är utmärkta draghundar ska ni veta.......eller kanske som det ser ut här.....drashundar!

I helgen träffade jag stålmormor Mitsu igen. Fick till och med åka i hennes fina bil...ja vi satt inte tillsammans ska ni tro...nån måtta får det vara på intimiteterna. Vet ni...det finns dom som tror vi ska ha valpar ihop...ja men nån ordning får det vara...för det första är jag alldeles för ung...vet inte ens hur man fixar till valpar...postorder? blocket?...har inte en susning...farsan var väldigt förtegen om det där och morsan hon bara fnös när sånt där kom på tal. Nej och sen vet inte jag om hur valparna skulle känna att ha en Mitsu till mamma. Dom skulle säkert bli retade av alla andra valpar..." har du mormor med på promenad i dag?"...det vore inte kul att höra. Allra helst när dom skulle ha en stor och stilig akita-hane till pappa....alltså det är JAG om ni fattar! Nej..tänk om och tänk nytt säger jag till dom som hoppas på valpar i mars!

Husse och jag satt så fint i baksätet och Mitsus matte körde stadigt och bra...ingen risk att ramla ur. Vi kom fram till en stig som ledde oss ned till Mälaren...skulle tas foton till en årskalender som akitaföreningen ger ut varje år. Måste ju ha med några snyggisar också tyckte vi...ja i alla fall en då om man säger..en riktigt snygg en vill jag lova! Ni får kolla in lite bilder i slutet.

På vägen ned till vattnet blev det lite brottningsmatch men inte så mycket...det är roligt att reta den gamla damen...hoppa upp på ryggen...bita lite i svansen och annat skoj...oftast hinner jag undan men ibland har hon en extra växel att lägga in och då kan man hamna i en enbuske om det vill sig illa. Inte kul att få en massa taggar i pälsen vet ni.

Helt plötsligt kom den två stycken jättehundar...dom var läskiga...det klapprade om deras tassar...och dom var så gigantiska att deras matte kunde sitta på dom. Hur mycket käk har dom fått?...och husse klagar att jag äter dom ur huset. Jag blev rädd och ville så långt in i skogen som möjligt...vet aldrig vad såna bestar kan ta sig till. Sen kom det helt plötsligt två till...har dom nåt sorts årsmöte eller? men då blev jag inte så väldigt rädd...behövde bara skälla lite på dom så kändes det bättre.

Höll på att dratta i vattnet också...det var jäkligt brant och halt på klipporna. Mitsu skulle självklart ned så långt som möjligt..."kom då fegis" sa hon och försökte få mig så nära kanten som det gick...hade väl nån sorts baktanke med det hela men jag har bra grepp i tassarna så jag klarade det galant.

Sen blev det som sagt lite posering och hemfärd på det. Kul dag på det hela!

Livet går sin gilla gång och jag med den..jag växer som sjutton...jag går promenader i skog och mark...lär mig lite nya saker då och då...och försöker få nån vettig relation med den här katten. Han är svår tycker jag...vill inte riktigt ta kontakt...glider gärna undan som en katt...ja vad annars? Har nosat på varandra men inte så mycket mer...sen jamar han och smyger iväg in i nåt annat rum. Vad är det för fel på mig?....taskig andedräkt? illaluktande päls? ovårdat språk? eller? Jag vet inte vad jag ska hitta på...jama som en katt? bjuda på nåt gott? vet inte om han vill ha mitt käk och nån sork har jag inte lyckats fånga ännu trots en del goda försök. Han är svårflörtad den katten. Så fort jag försöker bekanta mig så kommer det en tass i nyllet...vem tror han att han är...the "Mauler"?..nja han får nog fixa till lite mer blomkål på öronen först...hehehe!

Här ser ni mig träna med att söka upp en gammal trädgårdshandske som husse kastar ut...och nej det är inte min bajspåse som hänger på en gren på översta bilden!...jag bajsar små påsar minsann...men ganska många säger husse...han har så mycket åsikter han.

Söka trädgårdhandske funkar bara man får en godis när man hittat den...annars kan han leta upp den själv...det var ju han som kastade iväg den...eller hur?!

Här ligger jag och tränar på att vara ko och äter gräs...kittlar så kul i magen...ibland kommer det upp grejor därifrån också...en och annan sten, kanske ett tuggummi...lika spännande varje gång.

Sten och grusförrådet i kistan har minskat...jag tar en paus från gåendet och hugger i på det som erbjuds...finns gigantiska resurser här i Sunnersta.

Vet ni vad som hände när jag lekte ko...jo en fästing satt sig precis under ögat...det var inte kul ska jag säga er. Som tur var så fixade lill-husse Sebbe det med en lasso...ja inte en som man fångar hästar med utan en fästinglasso...var lite nervös han skulle plocka ut ögat istället men jag höll mig lugn så det fixade sig. Ni ser den lilla röda pricken under ögat...där satt han den uslingen!!!

Vägde in modiga 19,9 kilogram idag....jädrans massa muskler vill jag lova!

Så passa dig stålmormor...snart ligger du på rygg och får känna hur det känns!